Yttrandefriheten måste vara total

Vad får man hata och vad inte? Vem bestämmer det?

26.11.2019 05:56
Max Nyberg skriver i ledaren (ÖN 22.11) om yttrandefrihet under rubriken " Yttrandefriheten kan inte vara total". Och han behandlar sedan en del rättsfall i vårt land, polariseringen i diskussionen om yttrandefrihet, lagen om hets mot folkgrupp och om jag förstår honom rätt måste vi ha begränsningar i yttrandefriheten för att skydda minoriteter och motverka avhumaniseringen i våra samhällen. Vem kan invända mot dessa vällovliga syften? Lagstiftarna menar väl bara väl här?
Nyberg citerar också riksåklagaren Raija Toiviainen som i Helsingin Sanomat uppger att yttrandefriheten inte alls är hotad.
Det finns två lagar här som jag upplever som problematiska, "hets mot folkgrupp" och så kallade "hatbrott", en tredje är "islamofobi". Vad är det? Är det sharialagen som nu skall börja tillämpas i våra västerländska rättssystem?
Och hatbrott? Vad får man hata och vad inte? Vem bestämmer det? Får man säga att man hatar havregrynsgröt och Donald Trump på samma gång och lika mycket?
En rikssvensk alternativ tv-kanal blev avstängd på Youtube för att den använde sig av brottsstatistik som var öppen och tillgänglig för alla. Men nu var det "hatbrott" när den gjorde det. Någon anmälde dem. De fick inte förklara eller försvara sig. Vips bara så kunde de inte ladda upp nya videor längre. Det var inte första och säkert inte sista gången det hände för dem. Men yttrandefriheten är inte hotad?
Vi uppmanas anmäla så kallade hatbrott om vi träffar på dem i vårt nya angivarsamhälle, vi borde inte redan ha glömt vad detta system påminner om, eller hur?
Vi skall utveckla ett slags självcensur? Men med yttrandefrihet har detta förstås inget att göra enligt de politiskt korrekta medlöparna i denna nya världsordning. Agenda 2030.
Kommer ni ihåg de bevingade orden från Rom-klubben: "Mänsklighetens gemensamma fiende är människan". Så nu vet vi vad Rom-klubben tänker om uppvärmning, vattenbrist och svält. Och dess lösning är att "inte tillåta någon nationell eller regional lösning".
99 procent yttrandefrihet är fortfarande diktatur.

Christer Alm,

Isnäs

Svar Jag är mycket medveten om att det som Christer Alm nämner är den andra sidan av debatten, och det är den sidan som ledaren i mitt tycke tydligt tar ställning emot. Därför börjar jag inte debattera saken igen på insändarsidan, förutom genom att hänvisa till ledaren där alla centrala argument finns. Min förhoppning är snarast att väcka en diskussion, och det här är väl ett bra ställe att börja.

Max Nyberg,

ledarskribent, ÖN

ANDRA LÄSER