Ett val då vad som helst kan hända

Sällan har situationen inför ett kommunalval varit så förvirrande som nu, säger forskare Siv Sandberg som nu granskar det östnyländska kommunfältet.

VARJE RÖST ÄR VIKTIG. Heidi Kannas har redan avgett sin förhandsröst. I vagnen sitter lilla Seela Kannas.
Östnylänningarna förhandsröstade ganska flitigt, men det behöver inte alls betyda att det totala valdeltagandet blir högre än tidigare.
Det säger Siv Sandberg, valexpert och kommunforskare vid Åbo Akademi.
– Att förhandsröstningen ökar beror på att det är så bekvämt och att det har blivit allt mer vardagligt. Man röstar på vägen till butiken eller till biblioteket. Jag tippar på ett totalt valdeltagande som ligger på samma nivå eller som är lägre än valet 2012.
Hur det går i valet i stort, alltså på riksnivå, har egentligen ingen betydelse för resultaten i de östnyländska kommunerna.
– Den djupa konflikten mellan regering och opposition kommer att synas i valresultaten i de stora städerna, men inte i Borgå, Sibbo, Lovisa eller Lappträsk, säger Sandberg.

Klockan tickar i Borgå

I Borgå har SFP traditionellt ett stort väljarstöd, också när den svenskspråkiga befolkningen minskar, både proportionellt och reellt.
– Det handlar om en tröghetsfaktor, säger Sandberg. Den som har makten kan behålla den. SFP känner kommunen bättre än många av de andra partierna och ett lågt valdeltagande brukar gagna SFP. De svenskspråkiga röstar flitigare än de finskspråkiga och de länge bofasta röstar flitigare än de inflyttade.
– Kandidatutbudet är viktigt. Det är möjligt att med de rätta kandidaterna locka väljare som aldrig tidigare har röstat på SFP.
Sandberg påpekar att partiets försprång i något skede kommer att tas igen av de andra partierna.
– Klockan tickar, nu handlar det bara om hur länge SFP kan behålla sin position i Borgå.
Länge än tror man åtminstone inom valledningen i Borgå där man räknar med att SFP får ett tilläggsmandat i valet, det vill säga SFP:s sjuttonde mandat.

Olika profiler

Samlingspartiet i Borgå tippar på att kunna behålla sina nuvarande nio platser medan SDP i Borgå förväntar sig att öka antalet fullmäktigeplatser, som nu är tolv, i söndagens val.
– Sannfinländarnas understöd kan kasta hit eller dit, konstaterar Siv Sandberg. Om de tappar väljare kan det gynna Socialdemokraterna eller Vänsterförbundet.
– Mycket beror på hur vänsterpartierna har lyckats i sin kandidatuppställning.
Sannfinländarna har fått hela olika profiler i Borgå, Lovisa och Sibbo. Nationellt har partiet präglats av många avhopp, precis som i Borgå där många av de som valdes in 2012 knappt har synts till i fullmäktigesalen. I Sibbo har fler av de invalda sannfinländarna bytt parti under valperioden. I Lovisa har Sannfinländarna blivit allt mer som vilket parti som helst och axlat sitt ansvar.

Välskötta Sibbo

Det som gäller för SFP i Borgå gäller också för samma parti i Sibbo. SFP är största partiet i Sibbo, trots en stor inflyttning.
– Sibbo är välskött, många är nöjda med nuläget. SFP drar nytta av att Sibbo ännu delvis har kvar sin prägel av landsbygdssamhälle, säger Sandström.
Christel Liljeström, med 332 SFP-röster i senaste kommunalval, och hennes far Rolf Björkell med 203 röster, ställer inte upp i år.
– Här finns många vilsna väljare, konstaterar Siv Sandberg. Jag kan inte bedöma hur det går med deras röster, vart de kanaliseras.

Många obundna

Den obundna gruppen Vårt Gemensamma Sibbo fick i senaste val 1 133 röster, som nu också ska hitta nya mål.
– VGS följde samma tendens som många andra obundna grupper, säger Siv Sandberg. De orkar i två perioder, men sedan mattas intresset av.
En del av VGS:s tidigare medlemmar ställer upp som obundna på SFP:s lista. De obundna är ovanligt många just hos Sibbo SFP, 14 av totalt 53 kandidater. Partiledningen förklarar det med att de har så många journalister och tjänstemän på sin lista.
– Det här är väldigt ovanligt, säger Siv Sandberg. Det är att vilseleda väljarna eftersom de röster som kommer in via de obundna ju går till samma gemensamma partipott.
– Det här kan vara ett tecken på att Sibbo just nu befinner sig i brytningen mellan gammalt och nytt. Man följer samtidigt trenden eftersom det i dag är väldigt få som hör till något parti och en obunden kandidat kan locka dem som känner sig främmande för partitillhörigheter. Men det är ändå partiet som vinner.

Ny verklighet i Lovisa

I Lovisa står man inför en helt ny verklighet när nuvarande fullmäktiges 59 platser ska bantas ner till bara 35 platser efter valet.
– Det här kommer att skaka om partierna, säger Siv Sandberg. De minsta partierna mister sin enda plats och de stora mister sina sista platser, så brukar det gå.
– Kandidaterna är i ett helt nytt läge. Tidigare har man kunnat komma in i fullmäktige med 40-50 röster, det lyckas inte längre.
Man brukar räkna med att sittande fullmäktigeledamöter har en chans på 80 procent att bli invalda igen. Det här gäller inte i årets val i Lovisa.
– Det här är också det tredje valet efter kommunsammanslagningen och kommer att visa hur väl Lovisa fungerar som en enda kommun, säger Sandberg.
Hon ser inga omedelbara hot mot de nuvarande styrkeförhållandena i Lovisa. Stadens invånartal minskar, men situationen är stabil.
– SFP har en stark geografisk rekrytering och SDP har visserligen en åldrande skara kandidater, men det kanske inte gör något eftersom också väljarna åldras.

Överraskningar i Lappträsk

I Lappträsk finns det potential för överraskningar, tror Sandberg.
Många av de starka namnen i fullmäktige ställer inte upp för omval. Samtidigt har kommunen profilerat sig som den första människonära kommunen i landet, med en stark kommundirektör i spetsen.
– Här finns också ovanligt många partier företrädda i valet, för att vara en så liten kommun, säger Sandberg.
31 procent av Lappträsks 2 739 invånare, alltså 855, har svenska som modersmål. SFP har ändå flest platser i fullmäktige, nio av totalt tjugoen.

Väljare

På söndag gäller det att hitta rätt kandidat, och att gå till valurnorna, för alla som ännu inte har förhandsröstat.
I Borgå går Heidi Kannas i köpcentret med lilla Seela Kannas i en sittvagn. Heidi har förhandsröstat i ett tidigt skede, det är behändigast så.
– Jag har flera barn och för mig är det viktigast att min kandidat känner barnfamiljens vardag. Sedan finns det annat som också är viktigt för mig, som till exempel ekologiska värderingar. Min kandidat måste ha samma värderingar som jag själv.
Kannas röstar inte på må få utan tar reda på vad kandidaterna står för.
– Vi är inte Borgåbor från början och därför är det kanske litet jobbigare att ta reda på kandidaternas ståndpunkt i olika frågor. Men det är viktigt att rösta.
Det tycker också Miila.
– Jag tycker att det är min plikt som medborgare att utnyttja min rösträtt. Jag brukar alltid rösta.
– Utgångspunkterna är litet olika beroende på vilket val det är fråga om, jag röstar inte alltid på samma parti.
Miila hoppas och tror att den kandidat hon röstar på kommer att se till att det blir mer liv i Borgå, med många jippon och att invånarna lockas till fler aktiviteter.
Ulla Hägglund har förhandsröstat.
– Jag brukar förhandsrösta, det är bekvämt. Och rösta, det gör jag alltid, det är en plikt tycker jag.
Hägglund har inga problem med att hitta en egen kandidat på listorna.
– Det är lätt.

Som Tinder

För många har det inte varit lika lätt, och då kanske man tyr sig till så kallade kandidattest.
– De ger ett onaturligt fokus på enskilda kandidaters åsikter i enskilda frågor, tycker Siv Sandberg. Det fungerar inte i kommunpolitiken.
– Bättre är de test där man utgår från värderingar, sina egna och kandidaternas.
Kandidattesten är som dejtingappen Tinder, tycker Sandberg. De ger en illusion av att man kan hitta egenskaper eller kombinationer av egenskaper som sällan finns i verkligheten.
Sandberg anser att man ofta glömmer bort hur en bra kommunpolitiker bör vara.
– Det gäller att komma överens, att kunna kompromissa och att kunna fatta obekväma beslut när det behövs. De egenskaperna kommer inte fram i kandidattesten.

ANDRA LÄSER