Strax intill landets huvudstad ligger en liten stad vid namn Borgå. Över 30 procent av stadens invånare har fortfarande svenska som modersmål, men det märks nästen ingenstans. Utom att man tryggt kan inleda alla samtal på svenska, minst var tredje Borgåbo svarar på svenska.
Därför blir man lite perplex när man mitt i stan, vid torget, stöter på en snabbmatsrestaurang som skyltar med ett enda ord på svenska, ibland två. När man går in där kan man utan vidare tro att det inte bor några svenskspråkiga i staden, och ifall det bor sådana där så är de inte välkomna i detta etablissemang.
Detta gör ett otrevligt och oartigt intryck på äldre damer som undertecknad.
Det är ju inte det att vi svenskspråkiga inte förstår finska, det känns bara väldigt illa att vara utraderad, icke företrädd, icke välkomnad.
Och det har konsekvenser.
– Jag köpte nu sen de där orvokkina för de var på tarjous, men silppurin tog jag inte.
Så talar ursvenska damer i bussen. Varför? Jo, för de kan inte de svenska orden för orvokki och tarjous och silppuri. Eller så ids de inte.
På marknaden i Borgå blir man glatt överraskad när en kryddfirma från norra Savolax har besvärat sig med att skapa alla sina etiketter på två språk. Och Alko går man gärna in på, där är svenskan till och med skriven med lika stora bokstäver som finskan.
Ju äldre jag blir desto svårare har jag att minnas finska ord. Dubbelburgare heter till exempel kerroshampurilainen på finska, det ledde till ett evinnerligt parlamenterande i en annan snabbmatskedja när jag helt enkelt bad att få en tuplahampurilainen. Vad menade jag? Var det tuplajuustohampurilainen jag ville ha? Nej, tuplahampurilainen, upprepade jag. Till slut kunde jag peka på bilden. Aha! Kerroshampurilainen! Kan det vara så svårt för expediterna att lära sig produkterna på två språk? Det skulle vara roligt att bli förstådd.
Förståelsen från finskt håll är i Borgå noll.
Därför blir man lite perplex när man mitt i stan, vid torget, stöter på en snabbmatsrestaurang som skyltar med ett enda ord på svenska, ibland två. När man går in där kan man utan vidare tro att det inte bor några svenskspråkiga i staden, och ifall det bor sådana där så är de inte välkomna i detta etablissemang.
Detta gör ett otrevligt och oartigt intryck på äldre damer som undertecknad.
Det är ju inte det att vi svenskspråkiga inte förstår finska, det känns bara väldigt illa att vara utraderad, icke företrädd, icke välkomnad.
Och det har konsekvenser.
– Jag köpte nu sen de där orvokkina för de var på tarjous, men silppurin tog jag inte.
Så talar ursvenska damer i bussen. Varför? Jo, för de kan inte de svenska orden för orvokki och tarjous och silppuri. Eller så ids de inte.
På marknaden i Borgå blir man glatt överraskad när en kryddfirma från norra Savolax har besvärat sig med att skapa alla sina etiketter på två språk. Och Alko går man gärna in på, där är svenskan till och med skriven med lika stora bokstäver som finskan.
Ju äldre jag blir desto svårare har jag att minnas finska ord. Dubbelburgare heter till exempel kerroshampurilainen på finska, det ledde till ett evinnerligt parlamenterande i en annan snabbmatskedja när jag helt enkelt bad att få en tuplahampurilainen. Vad menade jag? Var det tuplajuustohampurilainen jag ville ha? Nej, tuplahampurilainen, upprepade jag. Till slut kunde jag peka på bilden. Aha! Kerroshampurilainen! Kan det vara så svårt för expediterna att lära sig produkterna på två språk? Det skulle vara roligt att bli förstådd.
Förståelsen från finskt håll är i Borgå noll.
– Du kan ju gå till Burger King då, säger expediten surt, väl medveten om att Burger King förmodligen har samma snorkiga attityd.
Jag blir sårad och ledsen och tyvärr riktigt arg. Det är länge sedan jag slutade kräva service på svenska. Men jag skulle vilja att det syns att jag finns.
Så jag leker med tanken att vi svenskspråkiga Borgåbor borde börja bojkotta alla de firmor som uppenbart inte har lust att betjäna oss. Ett 30 procentigt bortfall skulle väl ändå synas någonstans, eller hur?
Jag blir sårad och ledsen och tyvärr riktigt arg. Det är länge sedan jag slutade kräva service på svenska. Men jag skulle vilja att det syns att jag finns.
Så jag leker med tanken att vi svenskspråkiga Borgåbor borde börja bojkotta alla de firmor som uppenbart inte har lust att betjäna oss. Ett 30 procentigt bortfall skulle väl ändå synas någonstans, eller hur?
Viveca Stenius,
Andersböle
Andersböle
Har du liknande upplevelser som Viveca Stenius? Tycker du att du allt mer sällan får betjäning på svenska?
Vi tar gärna emot tips om saker att skriva om från våra läsare. Fyll i fältet nedan för att skicka ett tips.
Vi tar gärna emot tips om saker att skriva om från våra läsare. Fyll i fältet nedan för att skicka ett tips.
