När släkten förför och förpliktigar

Startpunkten för Annika Luthers finlandssvenska släktroman Fördärvaren finns på en ayurvedisk klinik i indiska Kerala. Här finns också den Helsingforsbördiga globetrottern, den amöbadrabbade medelålders Irene Zafran. Efter en rad misslyckanden i livet har hon sökt sin tillflykt till behandlingsanstalten Poomully Mana och räds fly klinikens trygga kokong även då hon tillfrisknat.

Ett oväntat samtal från hemlandet och en finlandssvensk advokatröst i luren ställer allting på ända: mormor Maja är död och ett arv väntar Irene, men för det krävs ett besök i Finland. Annika Luther krokar tag i läsaren direkt; man helt enkelt måste få veta hur det går då den aningen världsfrånvända arvtagerskan Irene plötsligt sitter som ägare till ett gårdshus på bästa adress i centrala Helsingfors.

Gårdshuset utgör också länken till släkten Nyman och den framgångsrika Firma Nyman, med kommerserådet Arthur i spetsen, som en gång ägde hela fastigheten vid Eriksgatan. I Irene Zafrans värld är det ärvda huset en skänk från ovan (hon är luspank), och hon tolkar det som ett tecken på sitt nedärvda sinne för affärer.

Eftersom huset en gång byggdes för långväga kunder som kunde få gratis logi om de spenderat tillräckligt i det nymanska handelshuset är steget inte långt för Irene att måla upp en strålande framtid som businesskvinna och presumtiv ägare till ett chict boutique-hotell.

Riktigt så rosenröd ter sig inte verkligheten då Irene tar alla korta jobb hon kan få inom hemtjänsten och försöker få ekonomin att gå runt. Det är inte konstigt att hon i stället för att öppna alla kravbrev som postiljonen bär henne väljer att närma sig sin släkt genom långa sejourer i mormor Majas kvarlämnade arkiv i gårdhusets källarskrubb. I hemlighet: våndan. Är det Irene som kommer att bli den som är släktens ärvare men också fördärvare, den som kommer att förlora allt det som släkten för henne lyckats förvärva?

Annika Luther fogar smidigt ihop verklighet och fantasi då hon med Irene som mellanhand gräver sig ner i släktens Nymans historia. Via brev, fotografier och tidningsurklipp, och via Irenes minnen från släktens sommarviste Linnais gård, väcker författaren en svunnen era till liv.

Gamla dokument och klipp låter kanske rätt torrt men i händerna på Annika Luther förvandlas de till mycket mer och blir byggstenar i en fascinerande släkthistoria. Inbakat i romanen finns dessutom mysteriet med farbror Harry. Varför tegs han ihjäl i släktsammanhang? Var det det att han var nervsvag och nersupen? Eller fanns det kanske en mörkare hemlighet som hängde ihop med morfar Holger? Luther kopplar samman Irenes fantasier om farbror Harrys förmodade sexuella läggning med sin väninnas systerdotter Laura, eller Leo som hen vill kallas, och ger en hänvisning till att det är i dagens samhälle är tillåtet – åtminstone lite mera tillåtet – att inte passa in i den traditionella genusmallen.

Annika Luther har både sina verkliga och sina påhittade karaktärer i ett fast grepp, och nog är det en förtjusande samling hon bjuder på i Fördärvaren. Ta en Tant Lulu som bor tvärs över gården, eller Irene Zafrans överraskningsinneboare, kinesiska studenten Lal Zhu, inte för att tala om gåsisen Pekka Byman.

Fördärvaren kommer med en rad oerhört påhittiga och hysteriskt roliga vändningar – som då Irene blir rosenrånare på släktens gamla gård Linnais och sedan smugglar tjuvblomstren på tåget över gränsen till Ryssland för att sedan plantera om dem i Mordivinen på en gravgård i anslutning till ett gammalt fångläger. Hon vill hedra Harry och visa: jag förstår dig.

Annika Luthers huvudperson dyker ner i den Nymanska släktens papper, hon flyr omvärlden och alla kravbrev som samlas på hög samtidigt som hon blir bekant med sin släkt. Förståelsen och hoppet vinner. Vem vet, kanske den utblottade Irene Zafran, som är timmar från att fråntas sitt kära gårdshus, blir arvtagerska en gång till?