Vill man så kan man

När jag just hade fyllt tolv år insåg jag att jag behöver lära mig finska. Innan dess levde jag mitt liv ganska ostörd av majoritetsbefolkningen. I Borgå var språkfördelningen då ungefär som nu, fast tvärtom, med en majoritet svenskatalande. Jag gick i skola på svenska, pratade svenska hemma och familjens umgänge gick på svenska.

Jannika Lindén
06.11.2019 17:15
Finskalektionerna var ett elände. Jag fattade ingenting, hur än läraren tragglade böjningsmodeller och stadieväxling med oss. Bottennappet var när jag fick kvarsittning för att ha varit uppstudsig efter att inför klassen böjt ordet ikkuna fel: Minä ikkunan, sinä ikkunat, hän ikkunaa... Jag hade ingen aning om vad ordet betyder och hade valt fel av de två böjningsmodeller vi memorerat. Jag hade annars ganska lätt för mig i skolan, men mitt vitsord i finska låg på 6 – i bästa fall. Jag var helt enkelt inte intresserad av att lära mig språket.