I november i fjol presenterade Innebandyförbundet sin jämställdhets- och likabehandlingsplan för kommande år.
"Likabehandling och jämställdhet är en naturlig del av vår verksamhet. Vi främjar likabehandling och jämställdhet i vår egen verksamhet och i samarbeten och projekt med föreningarna, andra organisationer och yttre parter", skriver förbundet i presentationen av sin plan för åren 2020–23.
Då man läser rapporten känns det som om innebandyförbundet är ett modernt och progressivt förbund där man prioriterar jämställdhet och likabehandling och där man välkomnar alla i sin verksamhet.
Tyvärr lever förbundet inte i alla avseenden upp till de egna fina formuleringarna och strategierna.
Då finländska cupen avgörs i februari med finalturnering i Tallinn har förbundet gömt sin jämställdhetsplan i botten av skrivbordslådan och på traditionellt vis valt att prioritera herridrotten.
Prispengarna i cupen är 21 000 euro för herrarna och 7 750 för damerna. Damerna får alltså bara en dryg fjärdedel (26,96 procent) av den sammanlagda prispotten.
Då Borgålaget PSS och SB-Pro från Nurmijärvi gör upp om segern i damcupen är deras insatser bara värda knappt hälften av vad herralagen Nokian Krp:s och Tammerforslaget Classics insatser är.
Segraren i herrfinalen belönas med 10 000 euro och förloraren får 5 000 euro. Dammästarna får nöja sig med 5 000 euro, samma summa som förloraren i herrfinalen får, medan laget som förlorar damfinalen får 2 000 euro.
Dessutom har TPS och Happee, som förlorade sina semifinaler i herrcupen fått 1 000 euro. Damcupens semifinalförlorare Classic och FBC Loisto fick ett "tack för ert deltagande" som belöning men inga prispengar.
Däremot har innebandyförbundet bestämt sig för att dela ut 1 000 euro var till de fyra segrarna i herrarnas distriktscupfinaler. Segraren i lillafinalen i damernas cup belönas med 750 euro.
– Någon klokare än jag har hittat på det och tills vidare är det så här. Hoppas att prispengarna i framtiden är jämställda. Överlag finns mycket arbete att göra så att damernas innebandy skulle få samma synlighet som herrarnas, säger PSS-kaptenen Inka Lampinen till tidningen Östnyland.
Också lagets tränare Jukka Kouvalainen är kritisk till de ojämställda prispengarna:
– Visst är det ganska orättvist. Vet inte om det beror på att herrcupen ger större intäkter? Jag vill inte så hemskt mycket ta ställning i ärendet, men visst är det fel. Damernas prispengar kunde vara större och det skulle ge mer värde åt finalen, säger han till Östnyland.
"Likabehandling och jämställdhet är en naturlig del av vår verksamhet. Vi främjar likabehandling och jämställdhet i vår egen verksamhet och i samarbeten och projekt med föreningarna, andra organisationer och parter".
Förbundets verksamhetsledare Kari Lampinen förklarar de enorma skillnaderna i prispengarna med att det finns olika antal deltagare i herr- och i damcupen. Herrlagens deltagaravgift är också högre än damlagens.
– Finländska cupen för damer är en förlustbringande affär med nuvarande deltagarantal, säger han.
Då HBL ställer frågan "Hur de ojämställda prispengarna passar in i förbundets färska jämställdhets- och likabehandlingsplan?" är svaret:
– Jämställdhet och likabehandling är viktiga saker men vi måste också ta i beaktande de ekonomiska förutsättningarna.
Förbundet har – enligt sig själva – alltså inte ekonomiska förutsättningar att verka jämställt.
Det är en lika haltande logik som då ishockeyförbundet säger att man inte har ekonomiska förutsättningar att betala ut lika stora medaljbonusar till damlandslaget som till herrlandslaget.
Herrinnebandyn får, som all annan herridrott, betydligt mer synlighet än damerna trots att både herrarna och damerna hör till den absoluta världstoppen och spelar VM-finaler i så gott som varje mästerskap.
Det är ett faktum att bara var sjätte innebandyspelare i Finland är flicka eller kvinna, i finländska cupen spelar 125 herr- och bara 27 damlag och att det direktsänds dubbelt så många herrligamatcher som damligamatcher den här säsongen.
Damspelarna betalar också ofta för att få spela i ligan, förra säsongen kostade det damspelarna i ligalaget SS Rankat Ankat från Uleåborg 180 euro i månaden att spela.
– Förbundets stöd har hittills handlat om att skicka e-post till föreningarna, sade Jani Laukko, klubbens ägare och manager i en intervju för Aamulehti i fjol då förbundet precis meddelat att man kommer att satsa mera på damverksamheten.
Då realiteterna är de här skulle det vara av oerhörd vikt att förbundet klart och tydligt uttryckte sitt stöd för damerna och signalerade att man aktivt jobbar för att skapa en jämställd sport.
Att ge damlagen bara en dryg fjärdedel av prispengarna är en ytterst dålig signal. Förbundet borde verka för att minska – inte öka eller upprätthålla – gapet mellan herrarna och damerna.
Ett av de enklaste sätten att visa att damerna och herrarna är lika värda i den egna verksamheten är att se till att ersättningarna, bonusarna och prispengarna man betalar sina spelare är lika oberoende av kön.
Om man vill ha jämställda prispengar, bonusar eller ersättningar och inte har möjligheten att höja damernas andel är lösningen inte att lakoniskt konstatera att "vi inte har resurser att verka jämställt".
Den självklara – och jämställda – lösningen är att sänka herrarnas andel så att damer och herrar får samma summa.
Att inte vara villig att i äkta Robin Hood-anda ta från de rika (herrspelarna) och ge till de fattiga (damspelarna) förstärker de gamla strukturerna där herrar och herridrotten är det enda viktiga och damer och damidrotten står i skuggan och väntar på att någon någon gång kanske satsar på dem – om man hittar pengar till det.
Ett första steg för innebandyn borde förstås vara att fördela om prispengarna i cupen så att både damerna och herrarna får 14 375 euro.
Till det behövs inga nya pengar – bara en vilja att i praktiken verkställa de vackra orden om jämställdhet man gärna talar om.
"Likabehandling och jämställdhet är en naturlig del av vår verksamhet. Vi främjar likabehandling och jämställdhet i vår egen verksamhet och i samarbeten och projekt med föreningarna, andra organisationer och parter".
