Ilskan växer över dåliga vägar

De östnyländska vägarnas skick väcker missnöje och livlig diskussion på sociala medier. Till exempel Bjurbölevägen och Mörskomvägen beskrivs som direkt farliga.

DÅLIGT VÄGLAG. En personbil navigerar Bjurbölevägens utmaningar.
Landsvägarna i Östnyland har sett bättre dagar. En snabb tur längs med Bjurbölevägen i Borgå känns allt annat än bekväm. Om man rör sig med cykel eller motorcykel kan landsvägarna fort börja likna dödsfällor. Ämnet har även väckt het diskussion på sociala medier.
Nyligen publicerade Närings-, trafik- och miljöcentralen resultaten av en underökning där det framgick att en tredjedel av nylänningarna är missnöjda med vägarna, nästan dubbelt så många som året innan.
Det framkommer också en stor skillnad mellan trafikanternas attityder till huvudvägar jämfört med andra vägar, då tillfredställelsen till huvudvägarna är mycket större. Det här kan förklaras av att Trafikverket delar in vägnätet i vägar med hög trafikintensitet och vägar med låg trafikintensitet. Enligt Trafikverket utförs cirka 85 procent av det årliga trafikarbetet på de högtrafikerade vägarna.
– Vägarna klassas också enligt områdets signifikansnivå, säger Ossi Saarinen, sakkunnig inom underhåll och upphandling av belagda vägar på Trafikverket.
Bristen på resurser förvärras i år av att bindmedlet bitumen, som är en av de viktigaste råvarorna i asfaltsbeläggning, är dyrare än vanligt. Saarinen uppskattar att resurserna som finns tillgängliga för beläggningsunderhåll är ungefär 20 procent mindre än förra året.
I år kommer beläggningen att förnyas på cirka 3 000 kilometer landsväg. Tyvärr befinner sig få av dessa kilometrar i östra Nyland. De vägar som finns på listan är en del av Helsingforsvägen mellan Drägsby och Box, delar av motorvägen mellan Helsingfors och Borgå, landsvägen mellan Hardom och Liljendal samt vägen mellan Mörskom och Orimattila. En interaktiv karta som exakt visar var årets vägarbeten är planerade finns på Trafikverkets hemsida.

Farliga gropar

Vad som officiellt utgör en farlig grop kan variera beroende på entreprenören som ansvarar för vägens underhåll, men riktlinjer finns.
– I stora drag brukar man vara överens om att om en grop är djupare än fem centimeter och bredare än 20 centimeter så borde den lappas. Men om en mindre grop bedöms äventyra trafiksäkerheten på grund av någon annan omständighet så spelar djupet och storleken ingen roll, säger Ossi Saarinen.
Om en grop i landsvägen orsakar skada kan man lämna in en skadeersättningsblankett på NTM-centralens hemsida. Det lönar sig att anteckna exakt när och var skadan skedde samt fotografera platsen, gropen som orsakat skadan och vägen.
Beroende på fallet ligger ersättningsskyldigheten hos föraren själv, entreprenören som ansvarar för vägens skick eller NTM-centralen.

Kriterium för högtrafikerade vägar

Det rör sig mer än 6 000 fordon på en 15 kilometers stäcka under ett dygn.
ANDRA LÄSER