Den här tiden av året, då slutspelen i vinterhalvårets lagsportserier är i gång, kommer jag ofta att tänka på meningen: det blir inte bättre än det här.
Det kan handla om en gruvlig matchserie som överträffar de redan högt ställda förväntningarna då två rivaler ryker ihop i en kamp om framgång. Ofta har lagen en gemensam, het eller annars laddad historia som kryddar till det hela lite extra. Det kan handla om en viss spelare, händelse, ett domslut, ett misstag, en besvikelse eller en skräll – något som får vanliga människor att känna de där primitiva känslorna som kanske annars döljs bakom det yttre skalet som människan byggt upp.
Slutspelsfeber, kan det det kallas. Och det är kanske just det som jag själv uppskattar mest den här tiden av året.
