Tränarna på dessa universitet hade valt just mig, och ville ha just mig till deras golflag. Framtidsplanerna från flera år tillbaka började bli sanning, och jag kunde inte vara lyckligare. Framför mig hade jag tre erbjudanden som verkade otroliga. De skulle täcka nästan alla levnadskostnader och därtill alla golfkostnader för de fyra åren jag skulle bo i USA. När det var dags att sätta pennan på pappret och skriva under kontraktet slog verkligheten som en vägg och jag vågade inte fatta beslutet.
I flera månader gick jag runt och höll mina tränare, min familj och alla runtom kring mig i spänning om huruvida jag någonsin kommer att skriva under kontraktet eller inte. Ångesten över beslutet var stort och naturligtvis blev beslutet allt svårare med dagarna som gick.
Livet i USA på ett enormt universitet och golf på högsta möjliga universitetsnivån låter visst som en dröm, men det kändes som ett hopp i det okända. Jag var mer än nöjd med mina rutiner och mitt liv här i Finland och kunde inte ens tänka mig att saker kunde vara bättre någonstans var jag inte kände en endaste själ eller miljön.
