Svarta minnen

Oljeutsläppet i Sköldvik för en dryg vecka sedan väckte dystra minnen. Inte minst oljesanerarnas bistra kommentarer om det svåra i att samla ihop oljan bland issörjan.

Så var det också för drygt 50 år sedan, närmare sagt den 9 december 1969, då den ryska tankern Raphael gick på grund strax utanför Varlax på Emsalö, vid en besvärlig krök i infarten till Sköldvik (ett grund som numera torde vara bortsprängt).

Olyckan skedde vid isläggningen, vilket gjorde att det inte blev någonting av att samla upp oljan (beredskapen gick ännu i barnskorna) och hela saken mer eller mindre glömdes bort. Men då isarna gick upp följande vår gick larmet bland fiskarbefolkningen – det fanns olja överallt i ytterskärgården mellan Emsalö och Pörtö.

Att jag minns det så bra beror på att vi sommartid vistas i det området, och att våra stränder och sund i yttre Onas hörde till de värst drabbade. Som sagt, på den tiden var beredskapen noll, och det krävdes en hel del för att över huvud taget få myndigheterna på benen. Mycket tack vare Nylands fiskarförbund och dess ordförande Pär Stenbäck mobiliserades försvarsmakten, vars mannar i vårsolen hjälpte till med saneringen av stränderna.

Dessvärre använde man då metoder som bägge var allt annat än miljövänliga: dels sänkte man oljan till botten med kemikalier, något man sedan upphörde med eftersom det anses värre för miljön än själva oljan, dels brändes den hopsamlade oljan i tunnor längs stränderna, vilket ännu kan ses i form av spruckna klippor och stenar. Den mängd råolja som rann ut beräknades till 250 ton – inte mycket alltså, men tillräckligt för att söla ner ett stort område.

Det har skett också större oljeolyckor i Finska viken, bland dem främst den olycksaliga Antonio Gramsci, en rysk tanker som pangade på två gånger: först i maj 1979 vid Ventspils utanför Lettland, då 5 500 ton råolja rann ut och spred sig över ett stort område i norra Östersjön, inklusive Åland och Åboland. Och på nytt i februari 1987, vid infarten till Sköldvik. Denna gång längre ut, vid Borgå kassun, då 650 ton tung brännolja rann ut och samlades upp bland isarna.

Vid det nu aktuella utsläppet ska det ha handlat om mycket små mängder. Men kontrastera siffrorna ovan, och de skador de gav upphov till, med de mängder olja som transporteras över Finska viken varje år, inte bara till Sköldvik utan också, och framför allt, till olika hamnar på den ryska sidan. Mängderna är svindlande: mig veterligen enbart till Finland drygt tio miljoner ton årligen (varav det mesta till Sköldvik) medan transporterna till de ryska hamnarna rör sig kring 150 miljoner ton årligen.

De riktigt stora tankbåtarnas tid i våra vatten är till all lycka förbi (200 000 dwt eller mer), men antalet mindre tankbåtar och kemikaliefartyg är desto större, och jag ser från vår strand dagligen flera fartyg segla in och ut till Sköldvik. Om 250 ton åstadkom så mycket elände kan man bara be en stilla bön varje gång ett nytt fartyg seglar in. Speciellt som det sker igenom ett av våra värdefullaste fågelskyddsområden.

ANDRA LÄSER