Omslaget är vackert blågrått och formatet mindre än många andra böcker. Ett självporträtt av författaren pryder omslaget. Dikterna, de flesta kortare än sju rader, speglar alla de känslor som Filippa Hella upplevde efter sin mammas död. Mamman var, precis som Hella själv, intresserad av konst och hon arbetade som bildkonstnär. De hade därför ett nära förhållande till varandra.
– Boken är en sorgebok och innehållet och arbetet med den har varit till stor tröst för mig när jag bearbetat sorgen, säger Hella.
Hon berättar att hon i flera av dikterna stiger in i minnesbilder eller upplever att hon i naturen och under promenader ser sin mamma. En av många avkvarellillustrationer i diktsamlingen är en hare som förekommer på flera sidor. Haren har en speciell betydelse för Hella.