Omslaget är vackert blågrått och formatet mindre än många andra böcker. Ett självporträtt av författaren pryder omslaget. Dikterna, de flesta kortare än sju rader, speglar alla de känslor som Filippa Hella upplevde efter sin mammas död. Mamman var, precis som Hella själv, intresserad av konst och hon arbetade som bildkonstnär. De hade därför ett nära förhållande till varandra.
ANDRA LÄSER
