Maktmedel kräver eftertanke

I värsta fall bara ett par sekunder på sig att fatta avgörande beslut ute i fält. Tre gånger valde man att avfyra pistolen i östra Nylands polisdistrikt.

Redskap. Yrjö Huhta visar allt som ryms på bältet.
25.01.2016 12:00
I augusti 2013 möter polisen en trettioårig man som kör mot Mäntsälä. Det ska senare visa sig att mannen tagit en lång rad droger, men nu gasar han i väg.
Resultatet blir en lång biljakt där mannen upprepade gånger vinglar över på fel sida av vägen, ofta i 150 kilometer i timmen på avsevärt långsammare vägavsnitt. Trots att mannen får pepparspray på sig är det är först på Västra Mannerheimleden som polisen får stopp på bilen, och då med en spikmatta. Inte heller det räcker, så polisen använder mera pepparspray. När de väl lyckads få honom ur bilen började han slåss. Mannen brottas till marken och döms senare på sjutton åtalspunkter.
Händelsen är ett typexempel på de maktmedel som polisen har till förfogande när de träffar på personer som inte är villiga att samarbeta. Det är också en av de tjugo gånger som polisen uppger sig ha använt gasspray i Östnyland det året.

Folk litar

De senaste siffrorna visar att polisen i östra Nyland tog till maktmedel, alltså berättigat våld, 342 gånger i fjol. Hela registret är representerat: pistol, teleskopbatong, elpistol, gasspray, fysiska handtag och handfängsel. Elpistolen användes till exempel trettioåtta gånger. Pistolen kom fram sjutton gånger, varav tre är fall där vapnet avfyrades. På hösten avfyrades åtminstone ett skott i Borgå.
En helt separat fråga är hur exakta siffrorna är eftersom systemet bygger på att allt faktiskt rapporteras.
Ari Alanen, polisinspektör på Polisstyrelsen, säger att man hela tiden jobbar på att skapa mera exakt statistik. Informationen används i utbildningen och för att utveckla polisens metoder.
Enligt honom pekar de senaste årens siffror på att polisen varken använder mera eller mindre maktmedel än tidigare. Han påpekar det som man också märkt vid Justitieministeriet: inte bara gemene man har hög tillit till polisen, också de som är "kunder" ger höga poäng. Det skvallrar enligt Alanen om att polisen inte bara är återhållsamma i sitt bruk av maktmedel, utan att de i regel också beter sig måttfullt i kontakt med våldsamma personer.
– Det är otroligt strikt reglerat och mycket genomtänkt hur man använder maktmedel. Om vi till exempel jämför bruket av pistol med andra länder så är situationen en helt annan här. I snitt två personer skadas årligen av polisens skott i Finland.
Jämförelsevis har polisen i Sverige skjutit tretton personer till döds sedan år 2002, medan polisen i USA skjuter ihjäl 400 personer per år. I Norge och Finland är antalet dödsskjutningar två sedan 2002. Med tanke på att finska polisen har ungefär en miljon utryckningar om året så är siffran inte särdeles hög.
Polisens bruk av maktmedel bygger på en hierarkisk regelstruktur som är enkel i teorin, men som i praktiken handlar om beslut som ska fattas i fält på ett par sekunder. Målet är att använda lindrigast möjliga effektiva metod. Om det inte räcker med att prata så finns fysisk makt i den lindrigaste delen av skalan, medan pistolen är det sista alternativet.
Hur man använder pistolen delas statistiskt upp i tre olika segment. Man för separat statistik för när en polis har hotat att använda sitt vapen, när polismannen siktat på någon med det och när någon avfyrat det. Pistolen, som håller på att bytas ut från Glock till Walther P99Q, är ett vapen där man utgår ifrån att den som träffas kan omkomma, även om meningen är att skjuta så att offret inte dör.
– Det betyder i praktiken ett skott i benet om det bara är möjligt. Det stoppar effektivt en anfallare. Sannolikt dör man inte, men vad som helst kan hända av en skottskada. Därför bereder man sig på möjligheten att personen omkommer.

Skott i Borgå

I Borgå är det överkonstapel Yrjö Huhta som sköter om maktmedelsutbildningen. Han har själv upprepade gånger använt någon av metoderna, men har aldrig vapnet. Han minns ändå det senaste fallet när någon tvingades dra sin pistol och avfyra ett varningsskott, något som nu syns i statistiken som ett av de tre rapporterade skotten.
Händelsen ägde rum i Borgå på en allmän plats där en man hotade förbipasserande med ett skjutvapen. När polisen anlände började han hota också dem. Man tvingades till sist skjuta ett varningsskott, för att sedan bussa hunden på honom.
– Det fanns ingen lindrigare metod just då. Det visade sig senare att vapnet inte var funktionsdugligt.
Också Huhta påpekar att målet är att undvika maktmedel. Ofta lyckas det, men inte alltid. Och när man en gång använder någon av metoderna så finns risken att det uppstår skador, där även de lindrigare metoderna är brutala i sin effektivitet. Teleskopbatongen är till exempel ett utförligt konstruerat vapen i all sin enkelhet. I ändan finns en liten knöl dit all energi riktas, och trots att vapnet bara är några decimeter långt så är det förvånansvärt tungt. Slutresultatet är ofta söndertrasade muskler och brutna ben.
– Skadorna efter en hård träff är avsevärt allvarligare än till exempel elpistol eller gasspray. Och jämfört med den gamla batongen är träffytan mycket mindre. Teleskopbatongen används mycket sällan här i Östnyland, säger Huhta.
Bland den modernare utrustningen finns elpistolen som nu håller på att bytas ut mot en nyare variant. Den har visat sig vara ett mycket användbart redskap som bygger på en ganska enkel princip. Pistolen skjuter två kablar som slutar i var sin tagg. När taggarna fäster sig i kroppen överför elpistolen en kraftig elektrisk stöt i angriparen. Resultatet är en mycket smärtsam upplevelse som slår ut nervsystemet och orsakar ofrivilliga muskelkramper. Även den mest envisa faller till marken.
Trots en mycket intensiv smärta har vapnet visat sig vara ofarligt - i Finland har ingen dött efter att ha blivit träffad. De fall som ägt rum ute i världen är oklara kring huruvida det faktiskt var elpistolen eller offrets egen hälsa som var orsaken.
– I Finland togs elpistolen in som en del av polisens utrustning efter att man i testbruket kunde undvika att använda skjutvapen. Det har visat sig vara mycket fungerande.

Egna erfarenheter

Huhta har själv erfarenheter av elpistolen både i fält och som måltavla, där det sistnämnda inte är ett krav men nog uppmuntras. Han nöjer sig med att beskriva upplevelsen som mycket oangenäm och otroligt smärtsam. Själv avfyrade han sin elpistol under en utryckning där uppdraget var att prata med en man uppträdde mycket aggressivt och hotade dra vapen. När Huhtas patrull anlände började han hota dem. Han sade sig ta fram sitt vapen och skjuta dem.
– Han ignorerade upprepade varningar att vi tar till maktmedel. Jag avfyrade elpistolen när han började gräva efter sitt vapen. Det jag lärt mig fungerade, alltså principen att alltid använda den lindrigaste fungerande metoden. Därför tog jag inte till pistol.
Det var, som det ofta är, ett beslut som fattades på bara några sekunder. Huhta påpekar också att det senare alltid finns tid att tänka på vad man kunde gjort annorlunda, något som ibland också händer om det finns skäl att misstänka att polisen använt för grova medel.
Det är oklart huruvida polisens andra ofarliga vapen är mera smärtsamt än elpistolen. Den så kallade gassprayen, som i praktiken är paprikaspray, är en liten behållare som sprutar en kraftig vätska på flera meters håll. Siktet är inställt på ansiktet, och när vätskan når ögonen så uppstår ofrivilliga muskelkramper, den här gången kring ögonen. Den som träffas blir tillfälligt blind, och i kombination med en intensiv smärta ger de flesta upp ganska fort.
Huhta visar metallburken, håller den invid ansiktet och sätter fort bort den igen.
– Det är ett kraftigt medel. Ögonen blir irriterade bara av att hålla den så här.
Ämnet är så effektivt att det i praktiken kräver någon form av akutvård kring ögonen strax efteråt. I värsta fall kan det kräva ett sjukhusbesök, särskilt om offret har astma eller andra lungsjukdomar. Huhta minns händelsen från 2013 - mannen som körde drogpåverkad och besprutades två gånger - och konstaterar att det var fråga om en otroligt farlig situation.
– Det måste ha träffat dåligt. Det oavsett så sprider sig ämnet och han var helt säkert halvblind.

Maktmedelsbruk i Östnyland

Polisen i östra Nyland består av femton kommuner från Vanda till Lovisa.
Också polishundar räknas som maktmedel, men de statistikförs separat.
Siffrorna anger antal gånger i Östnylands polisdistrikt under 2015. 2014 inom parentes.
Avfyrat pistolen: 3 (0)
Hotat med pistolen: 4 (2)
Dragit pistolen: 10 (6)
Teleskopbatong: 1 (5)
Handfängsel: 200 (269)
Fysiska maktmedel: 55 (statistikfördes bara delvis från 2014)
Gasspray: 17 (15)
Elpistol: 38 (30)

ANDRA LÄSER