4

Konst och rena konstigheter

Uppdaterat

25.1.2012 kl. 18.21

Publicerad

25.1.2012 kl. 14.20

Med föreställningen blir den lilla, livskraftiga teaterkretsen samtidigt banbrytare bland huvudstadsregionens finlandsvenska amatörteatrar. De tidigare säkra korten, farserna, har under de två senaste åren bytts ut till thrillers, då först Staffan Bruuns Fällan i Brunnsparken och sedan Marianne Peltomaas Räkenskapens tid dramatiserades i Elisabeth Öhmans regi.

Steget längre

Bästa arvtagare går ett steg längre. Pjäsen handlar fortfarande om vår finlandssvenska samtid men faller inte tillbaka på en romanförlaga utan är skräddarsydd för AV-Teatern. Det kallar jag både modigt, utmanande och en förebild för andra.
För Gunilla Hemming, med tidigare erfarenhet som dramaturg på AV-Teatern, finns pjäsens klangbotten i hennes egen verklighet. Med säker känsla för spänning och komik i allmänhet och för den finländska och internationella nutidskonstens villkor i synnerhet, har Hemming gjort en underhållande historia med många överraskningar och ett och annat förlösande skratt.

Konst på flera plan

Bästa arvtagare är en berättelse om konst på flera plan. Dels handlar den om konstens och konstnärernas villkor, dels om konst som handelsvara och föremål för bedrägeri.
Där Kaj Betmark med sin erbarmliga plastdunkinstallation får stå för den misslyckade manliga nutidskonstnären och frun Tytteli (Danielle Engström) – "textilkonstnärinnan" som det heter i programbladet – för kvinnokonstnären med det svaga självförtroendet, framstår Kajs vän och kollega Ronny Kax (Niki Saarinen) som killen med det stora genombrottet, flott våning och ett liv i lyx och sidenmorgonrock. Också rollnamnen är komiskt riktgivande, Betmark han har gått bet, textilkonstnärinnan Tytteli är den lilla gumman, flicksnärtan ingen tar så värst på allvar och Kax den stora kaxen som kommit upp sig.

Och konstigheterna tilltar: en klausul i testamentet kräver en "sista gentjänst" innan pengarna rasslar in på kontot, så snart befinner sig Kaj och Tytteli hos en suspekt advokat (Edgar Nieminen) i hängslen, svart skjorta, guldhalsband och vit katt i famnen. Nästa etapp blir en makaber resa med urna till Viborg, inkopplade poliser, mordmisstankar, vänsterprassel, jordfästning och försvunna konstnärer.

Bästa arvtagare är en fyndig berättelse med bra och koncist skådespel. Trion Sundberg-Engström-Saarinen gör väl ifrån sig och får bra uppbackning av de övriga och inte minst då Borgåförstärkningarna. Edgar Nieminen är som väntat säkerheten själv och svarar för en sliskigt olycksbådande mafiosoadvokat. Och debuterande Viveca Stenius är med sin naturalistiska, välavvägda prästroll ett praktexempel på att en nybörjare inte nödvändigtvis behöver förfalla till överspel.
Dramaturgiskt ligger Bästa arvtagare ovanligt nära filmens raska klipp: de snabba scenbytena är föredömligt väl genomförda, dessutom ger ljusprojektionerna en bra illusion av landskap och rörelse. Också dräkterna gör sitt för ett välfungerande underhållningspaket.

Förestllningarna fortsätter till den 24 mars.