4

Hörnstenarna i Sommarmusik… grundmurades på första konserten

Uppdaterat

29.6.2012 kl. 12.23

Publicerad

29.6.2012 kl. 10.51

Tematonsättaren Jonathan Harveys betydelse för festivalen underströks i det avslutande programnumret Bird Concerto with Pianosong, samtidigt som den andra ledstjärnan, kombinationen av musikstilar med gammalt och nytt, återspeglades i inledningsstycket Luciano Berios/Franz Schuberts Rendering. Susanna Mälkki dirigerade själv med stor exakthet och elegans båda musikverken.

Rendering grundar sig på Schuberts så kallade ofullbordade Symfoni nr 10. Detta verk har Luciano Berio (1925-2003) undersökt vidare, bland annat på bibliotek i Wien 1979 och tillsammans med Schubertforskaren Brian Newbould rekonstruerat i slutgiltig form 1989 "så som det kunde ha låtit, om partituret varit komplett".Resultatet är som helhet ett wienklassicistiskt och romantiskt musikstycke där de moderna elementen kittats in i form av mera atonala men ändå klassicistiskt följsamma partier.Hela sanningen är ändå inte så enkel, för som det understryks i programboken, hörs Berios röst också i de partier lyssnarna antar att är "ren" Schubert. För en lekman är det här nog en högre matematik man knappast behöver fästa sig vid. Rendering (gestaltning, tolkning) klingade som en vacker dialog mellan det förgångna och framtiden.

Pianosång och …fågelkvitter

Jonathan Harveys Bird Concerto with Pianosong från 2003 som uppfördes första gången i Finland bjöd åhörarna i den fullsatta nya Avantisalen på en fin modern komposition där traditionellt och experimenterande nytt möttes på ett för åhörarna redan ganska utmanande sätt.I klartext betydde det att verket i teknisk avseende var en kombination av David Poissonniers elektronik, kammarsymfonimusik och bländande pianospel av solisten Hideki Nagano.

Konstnärligt innebar det en värld fylld av lyckligt kvittrande fåglar eftersom pianisten samtidigt som han spelade på, via en sampler släppte loss omkring fyrtio kaliforniska fågelljud. Kammarmusikensemblens uppgift blev att dels sufflera, dels utveckla verket vidare med blåsinstrument, slagverk, dragspel och en ofta djupt skorrande ståbas.

Susanna Mälkki betonade i en förhandsintervju att hon med Sommarmusik vill bjuda publiken på en musik hon själv uppskattar och vill dela med sig av.  Det är en mycket plausibel programförklaring. Nästa gång någon talar om den brittiska nutidstonsättaren Jonathan Harvey vet åtminstone de som var med i Avantisalen vem som avses. Det är exakt så Sommarmusik är avsedd att fungera.