4

Ljus och glad konsert överraskade positivt

Uppdaterat

13.2.2012 kl. 10.12

Publicerad

12.2.2012 kl. 23.32

Generellt sett hade körerna nästan utan undantag inte bara valt ut vackra och anslående sånger om kärlek och vänskap utan också sånger som lämpade sig just för körens egen framtoning och sångförmåga. Även Hannele Tenhovuori skötte sitt konferencieruppdrag med den äran.

Först ute var Borgå Damkör under Kaj Silfvasts ledning med tre verkliga örhängen - Blå, blå är kärleken, Everybody loves somebody och Side by Side. När Vicky Leandros 1967 sjöng originalet L´amour est bleu på Eurvison Song Contest sjöng hon enligt mig samtidigt en av festivalens genom tiderna mest melodiska och vackra bitar, speciellt i ljuset av det eländiga skräp som presteras i dag. Också Borgå Damkör fick låten att växa och klarade sig dessutom hyggligt genom sin övriga repertoar. Gustav Antells fina ackompanjemang på keyboard gav sången extra råg i ryggen.
Gemensamt för de två blandade körerna från Sibbo, Box Sångkör under Gustav Antells ledning och Östersundom sångkör med Kira Lankinen som dirigent, är att en längre tids åderlåtning speciellt bland manssångarna resulterat i knappa resureser. Box Sångkör bjöd i alla fall tappert till både i Båtlåt, Håll mitt hjärta och Rör vid min själ. Fastän sången ibland släpade efter Gustavs komp blev i alla fall Rör vid min själ en sång som man minns som körens bästa inslag.
För Östersundoms sångkörs del var Älska mig för svår medan den franska 1500-tals a capella sången Kära, du har mig fångat blev körens stora utropstecken, välsjungen, vacker och fint modulerad.

Primadonnor med attityd

För kvällens största överraskningar svarade damkörerna Primadonna och Primavera från Borgå under Tua Lindberg-Seléns och nya dirigenten Victoria Lindqvists ledning.
Det berodde givetvis inte bara på att körerna sjöng utan noter, men nothäften binder många gånger en körs framträdande olovligt mycket.
Primadonna kom alldeldes tydligt taggad och med en "anamma nu skall vi visa dem-inställning" till konserten. Attityden och den publikvänligt lättsamma och glada utstrålningen bar fin frukt i alla tre låtar: Amor, Främling och Stad i ljus, med ett extra omnämnande för den stiligt framförda och välljudande Främling.

Primavera på bettet

Camilla Wiksten-Rönnbacka som lyft Cawiar-kören i Borgå till nya höjder, tog över det konstnärliga ledarskapet också för Primavera i början av hösten efter att Tua Lindberg-Selén dragit sig tillbaka med ålderns rätt, men Camilla tvingades själv stiga åt sidan på grund av för många engagemang.

När musikproffset Victoria Lindqvist sedan tog upp stafettpinnen som körens ledare i oktober kunde man ana att det skulle börja hända saker. Primavera har alltid haft mycket att ge och Victoria har på kort tid lyckats ta ut det maximala av kören: tonbildningen är helt exakt, stämsången en njutning och hela approachen en dröm. Det märkets minsann både i skönt svängande Misty och Även en blomma men den verkliga höjdpunkten var It´s Raining Men och i en mera långsamt framrullande, nyanserad och helt enkelt läckare version än Lady Shave, som länge haft den på repertoaren, sjöng den kvällen innan. Enda smolket i bägaren var att sången framfördes till komp. Det var onödigt eftersom det inte gav sången något extra utan bara irriterade.
Men, men, som helhet kan man inte annat än applådera söndagens konsert, det är just så här en publik med förväntningar på god musik skall trakteras.