3

Kör - och kvartettsång till kärlekens lov

Uppdaterat

13.2.2012 kl. 10.40

Publicerad

12.2.2012 kl. 15.21

Det är kanske  skäl att i sammanhanget konstatera att det i dag anses spårkligt rätt att använda både benämningarna för dagen: alla hjärtans dag lämpar sig bättre då romantik och kärlek är det vägledande, vändagen då betoningen ligger på vänskap. Tidigare ansågs vändagen vara en finlandism.
För Lady Shaves del var det i huvudsak den romantiska kärlekens olika ansikten som hyllades i musiken. Och det  skedde både i form av kör- och i kvartettsång, och som brukligt utan noter.

De tände stjärnorna

Under sin energiska och exakta dirigent Jenni Nurmis ledning har Lady Shave bibehållit sitt rena sound och sin goda publiktillvändhet. Problemet är närmast att kören under sin 27-åriga existens i dag decimerats till drygt tjugo sångare, vilket är hälften av vad man hade när kören var som störst. Klangfärgen är ren men det har låtit fylligare,
Lady Shave inledde piggt och fräscht med tre nyheter och fastän allt inte var fullständigt finslipat märktes en självsäkerhet som bara accentuerades i den gamla godingen Vem tänder stjärnorna, där det rätta soundet och flytet i sången var nästan handgripligt.
Däremot lät märkligt nog inte It´s Raining Men så övertygande som man hört den medan Flirty Eyes och kärleksballaden Dear Old Dad, en av  körens två tävlingssånger på nordiska barbershopmästerskapet i Västerås i vår, utfördes med känsla och stil.

Stilig kvartettsång

Mellan avdelningarna sjöng tre kvartetter av vilka Cosmic Tunes inte utan orsak drog ned mest applåder. Det märktes att Leena Backman, Terttu Rautiainen, Marjaana Aho och Riikka Flod sjungit tillsammans länge och de vågade också bjuda på sig själv i två välklingade låtar där speciellt All of Me hade ett urläckert och lojt jazzstuk.
Nya kvartetten Once More med Niina Törnblom, Henna Kemppainen, Vuokko Herlevi och Johanna Boberg hade en hyfsad framtoning och speciellt gladde det ovanliga låtvalet Tycker om dig, som återuppväckte gamla minnen från början av 1970-talet, då  i Sylvia Vrethammars version. Låten är ju ursprungligen italiensk med namnet Finalmente.
Också For a Reason-kvartetten med Leena Backman, Elina Tanskanen, Satu Pursiainen och den på grund av sjukdom snabbinkallade Johanna Boberg fick riktigt hygglig fason på That´s what Friends are for. Man kan nog utan överdrift säga att kvarettsången lever och mår bra i kören.
Terttu Rautiainen som stigit åt sidan ur körleden redan för flera år sedan uppträdde förutom i Cosmic Tunes också som tryggt avslappnad och vältalig konferencier på båda inhemska språken. Lördagens konserter var god eftermiddags- och kvällsunderhållning för uppskattningsvis närmare ett par hundra åhörare.