4

Här blev punken… ord och inga visor

Uppdaterat

6.2.2012 kl. 22.40

Publicerad

6.2.2012 kl. 13.49

Först uppe på scenen var HC punkarna från Borgå, nämligen Benedictux. Riktigt skitig old-school punk med allt vad det innebär: ord och inga visor, skrik och skrän, raka och enkla texter som förmedlas av en till synes rasande vokalist.
Musikanterna kan precis spela så mycket att de med möda får ut de vad de vill ur sina instrument. Basen knäpper till i högtalarna och mixaren har ett helsikes jobb med att få kaoset att låta ens någorlunda bra. Allt det här förlåter man så länge attityden är den rätta och när det gäller Benedictux så är det bara fråga om attityd. Den mera fördomsfria delen av publiken tog sannerligen till sig av den här känsloladdningen och dansade om hur som helst utan att bry sig hur man tog sig ut eller vad folk tänkte. Det är precis så det skall vara under en punkspelning.

Från S:t Petersburg

Kvällens huvudband, The Pauki hade tagit sig till lilla Borgå ända från S:t Petersburg, bakom vår östra gräns. Deras punkstil var av det mera kommersiella och mera lättillgängliga slaget.
Och det märktes i allt: dyra fina instrument, snälla pojkar med stora känslor. Musikerna är på riktig proffsnivå och bandet har ett otroligt tight samspel. Att bandet har en musiker på säckpipa och en sångare som spelar flöjt och sjunger strupsång mellan varven gör det hela förstås ännu intressantare. Energiexplosionen som förmedlades från scenen fick till och med de mest kräsna rockpoliserna att lämna sina stolar och ta del av musikspektaklet.

Musiken var så väl framförd att folk blev på gott humör och dansade och hoppade, fastän de flesta inte hade någon aning om vad texterna handlade om eftersom de var sjungna på ryska eller engelska med stark brytning.
Efter alla raka och inte så hemskt varierande sånger började det hela ändå kännas tröttsamt, men som tur var märktes det på publiken först vid den sista låten. Klokt drag av bandet att hålla sig till korta och tajta set. The Pauki lämnade nöjt scenen och med hedern i behåll.

Mikael Green