5

Saxofonmusik av världsklass

Uppdaterat

29.1.2012 kl. 18.29

Publicerad

28.1.2012 kl. 15.10

Kvartetten inledde sin karriär redan 1969 och har uppträtt regelbundet på nästan alla stora konsertarenor man kan tänka sig. I Amerika, Europa och i Asien, i Carnegie Hall och Lincoln Center i New York, Bastille-operan i Paris, Dewan Filharmonik Petronas i Kuala Lumpur, bara för att nämna några exempel.
Bruce Weinberger är den enda originalmedlemmen. Då The Raschér inledde sin karriär var kvartetten den första professionella saxofonkvartetten men ingalunda den första. Det förekom också saxofonkvartetter i samband med arméorkestrar och i amatörsammanhang. Det kunde vara folk som körde taxi, jobbade i fabriker och allt där emellan, men The Raschér var den första som började leva på att framföra musik enbart som saxofonkvartett.
I början tränade kvartetten gratis och gav även gratis spelningar bara för att bilda sig ett namn men så småningom började pengar rulla in och idag har kvartetten fått färdigt komponerade stycken av över 300 kompositörer: Philip Glass, Erik Bergman, Iannis Xenakis och Luciano Berio är bara toppen på isberget.

Orkesterinledning

Kvällen inleddes med Lojo stadsorkester dirigerad av den mycket precisa och hårt jobbande Esa Heikkilä. Jean Sibellius Suite migone op. 98 in a framförs finkänsligt och orkesterns sinne för dynamik får de mest känsliga åhörarnas ögon att tåras och en och annan snytning blandas in i konsertupplevelsen.
Här är det fråga om stora känslor som omvandlas till lätt trippande pianissimon.  Esa Heikkilä får det mesta ut av musikerna och tillsammans lyckas de måla fram det landskap som Sibelius själv säkert hade i tankarna då musiken flödade ur honom.

Direkt trollbunden

Redan med den första tonen ur The Rascér Saxophone Quartets saxofoner lyckas kvartetten både fängsla och förtrolla sina åhörare. Borgå domkyrka känns som den perfekta estraden. Musiken som kommer ur kvartettens saxofoner låter närapå helig och glorian kring musikerna är vit och mjuk som sammet.
Samspelet är otroligt och användningen av saxofonerna minst sagt kreativt och virtuosmässigt. Tankarna förs tidvis till Finlands egen saxofonguru Juhani Aaltonen via John Zorn till Igor Stravinsky.

Framförandet av Pehr Henrik Norgrens Konsert för saxofonkvartett, stråkar och gång är en njutning för både kropp och själ. Åhörarna sitter som på nålar och håller sig knäpptyst för att inte missa de minsta små nyanserna i kvartettens oförglömliga tolkning. Kvartettens dynamiska interpretationer och homogena tonkvalitet är hisnande.
Det är föga överraskande att The Raschér Saxophone Quartet har fått även de mest garvade kompositörer motiverade att komponera musik riktad enkom till kvartetten. Det faktum att Sibelius Suite caractéistique op 98 in b framförd av Lojo stadsorkester kändes som en mjuklandning tillbaka till verkligheten efter The Raschérs framförande talar litet om med vilken säkerhet och känsla saxofonkvartetten skjuter iväg sina toner.

Mikael Green