Leena Kuurmaa är en av invandrarna i den episodiska dramafilmen Vuosaari. På drift i ett vintrigt Nordsjö
BORGÅ. Aku Louhimies nya film Vuosaari rör sig delvis i samma landskap som hans dystra Paha maa (2005) där olyckliga och otursamma människor hamnar i en våldsspiral och sprider död och förintelse omkring sig. Ändå bär Vuosaari på ett ljus och ett hopp för de flesta av filmens karaktärer.
Också i Finland har episodfilmerna börjat synas till allt oftare. Jarmo Lampelas episodisk drama Joki hade premiär redan 2001 och Saara Cantells fina Kohtaamisia 2009. Också Vuosaari är en episodfilm och har ett fjärran släktskap med alla episodfilmers moder Magnolia trots att den inte kommer upp till samma hisnande klass.
Primavera med Victoria Lindqvist var en stor och positiv överraskning.Egil Green Ljus och glad konsert överraskade positivt
BORGÅ. Än finns det liv i Borgånejdens sång- och musikförbund, som på konserten inför alla hjärtans dag på söndag glänste till med en ljus, glad och positiv presentation av fem förbundskörer. Publiken trotsade också snövädret till den grad att arrangörerna fick lyfta in många extra stolar i Strömborgska skolan.
Generellt sett hade körerna nästan utan undantag inte bara valt ut vackra och anslående sånger om kärlek och vänskap utan också sånger som lämpade sig just för körens egen framtoning och sångförmåga. Även Hannele Tenhovuori skötte sitt konferencieruppdrag med den äran.
Kärlekens olika nyanser uttolkades med Lady Shave.Egil Green Kör - och kvartettsång till kärlekens lov
BORGÅ. Sånger om kärlek bildade stomme i Borgåbarbershopdamkören Lady Shave Porvoo Chorus två konserter med titeln By Heart på Albert Edelfeltin koulu lördagen den 11 februari men så var också musiken tillägnad alla hjärtans dag eller vändagen som infaller den 14 februari.
Det är kanske skäl att i sammanhanget konstatera att det i dag anses spårkligt rätt att använda både benämningarna för dagen: alla hjärtans dag lämpar sig bättre då romantik och kärlek är det vägledande, vändagen då betoningen ligger på vänskap. Tidigare ansågs vändagen vara en finlandism.
För Lady Shaves del var det i huvudsak den romantiska kärlekens olika ansikten som hyllades i musiken. Och det skedde både i form av kör- och i kvartettsång, och som brukligt utan noter.
De tände stjärnorna
Hoppsan – agent Ethan Hawke (Tom Cruise) räddas av kollegan William Brandt (Jeremy Renner) uppe i världens högsta byggnad. Bästa omöjliga uppdraget hittills
BORGÅ. Mission Impossible började som amerikansk tv-serie för att fortsätta på film med Tom Cruise som agent Ethan Hawke. Uppföljare är värda all misstänksamhet, men det må nu vara ödets nyck eller ett sammanträffande – både den fjärde Die Hard-filmen 4.0 och den fjärde Mission Impossible: Ghost Protocol är fin och pålitlig actionunderhållning och för MI 4 handlar det om den absolut bästa filmen.
Med animationsfilmsregissören Brad Bird som konstnärlig guru samt Tom Cruise och J.J. Abrams som producenter förvandlas Ghost Protocol också inför en Tomas tvivlares ögon till en thriller helt i klass med och ibland också snäppet över de bästa James Bondfilmerna.
Ghost Protocol är under sina modiga två timmar en överraskande och ovanligt omväxlande film som för tittaren från ett fängelseuppror i Moskva upp i världens högsta skyskrapa Burj Khalifa på sina modiga 800 meter i Dubai och vidare till Mumbai i Indien.
Så här ser Husky Rescue ut i dag, en välspelande trio.Mikael Green Återhållsamt men starkt med Husky Rescue
BORGÅ. Publiken sitter knäpptyst, lyssnar noga och tar till sig allt som den nya vokalisten Johanna Kalén i Husky Rescue så frikostigt bjuder på då jag kliver in i en den smockfulla Bars Sohos stora sal på fredagskvällen.
Det är något så typiskt finskt att njuta av musik på det här sättet, att sitta stilla, njuta och låta det mesta hända i huvet.
Husky Rescue har gjort en riktig storrenovering och den enda originalmedlemmen är multi instrumentalisten Marko Nyberg som sjunger spelar klaviatur, slagverk och bas. Tillsammans med Antony Bently på gitarr, klockspel och med en massa olika effekter har man fått ihop en utsökt tight trio.
The Pauki fick publiken med sig under sin energiska spelning.Mikael Green Här blev punken ord och inga visor
BORGÅ. På lördagen firades en riktig punkkväll i Bar Soho med två helt olika band som båda representerade punkstilen, det ena bandet extremare än det andra. Punk är något som inte betyder något för vissa, men som kan betyda hela världen för andra. Det märktes på publiken under kvällens gång.
Först uppe på scenen var HC punkarna från Borgå, nämligen Benedictux. Riktigt skitig old-school punk med allt vad det innebär: ord och inga visor, skrik och skrän, raka och enkla texter som förmedlas av en till synes rasande vokalist.
Sparven (Donita Lampinen) och modegurun (Leo Kylätasku) har båda ett förhållande till modehusägaren Eila Diekmann.Egil Green Mellan drama och komedi
BORGÅ. Dramakomedin Valaskala ja Varpunen (Valfisken och sparven) är den första av Janus Putkonens fyra vårvinter- och vårpjäser producerade för den nya scenen i WSOY-husets Borgåsal. Föreställningen om modevärldens hårda klimat och vulgärkapitalismens groteskaste sidor har sina poänger men blir hängande någonstans mellan komedi och drama, med tonvikt på komedi.
I pjäsen ställer Janus Putkonen i alla fall några helt berättigade frågor som avspeglar kärnan i dagens affärsliv och samhällsklimat: har vårt habegär inget slut och är vi som människor förutbestämda att alltid söka efter mer och mer?
Juha Suonpääs Bastuflicka är prov på en konst som exponerar Gallen-Kallelas landskap och karaktärer i nutida miljö.Juha Suonpää Snön bär också på Gallen-Kallela museet
ESBO. Gallen-Kallela museets vinter- och vårutställning Snön bär fick i alla fall ett synnerligen adekvat namn med tanke på årets pågående snö- och köldvinter här i söder.
Utställningen presenterar ju ingenting mindre än Akseli Gallen-Kallela som interpretatör av vinterlandskap, och hans rådande naturuppfattning. Vid sidan av målningar kan man bekanta sig med Gallen-Kallelas fotografier av vinterlandskap samt med Juha Suonpääs foton med infällda Kalevalafigurer på de av Gallen-Kallela tidigare skildrade platserna.
Helge Tallqvist och Jukka Gustavson band svarar för en bra skiva med sköna solon och fint flyt. Proffsiga Lindströmtolkningar med Jukka och Helge
Redan i första takten lyckas Jukka Gustavson & Co förmedla ett inre lugn som strömmar ut genom högtalarna och in i åhöraren.
BORGÅ. Det är alltid en njutning att lyssna när musiker av den här kalibern spelar och sjunger. Ingen skillnad om det är fråga om egna sånger eller tolkningar av andras. Den här gången är det fråga om det senare alternativet.
Det var Helge Tallqvist, en garvad munspelsvirtuos, som kom på idén att göra en skiva baserad på gamla finska poplåtar i höstas.
Zumas projektskiva verkar vara gjord för en inre och mycket snäv krets. Zuma ute med tandlös skiva
BORGÅ. Projektbandet Zuma med sex musiker från Östnyland har givit ut skivan The days of remembering. Efter att har lyssnat igenom de åtta spåren är det knappast någonting som fastnar eller som man kommer ihåg. Annat än att den är tandlöst, idéfattig och tråkigt, också samspelet haltar.
På skivan deltar Reima Lindroos med sång och på akustisk gitarr, Martin Andersson spelar keyboards, Esa Saarela är gitarrist, Kari Notkonen trummis, Petter Halvari är basist och Kari Veijalainen spelar gitarr. Eilsa Sanasvuori och Eivor Ewalds svarar för backup sång.
Debutskivan kommer bra i gång men saknar som helhet en personlig touch. Lunar Path släpper debutalbum
BORGÅ. Efter en EP och två demoinspelningar har Borgåbandet Lunar Path satsat stort och släpper i dag debutalbumet Memento Mori, drygt fem år efter att gruppen bildades. Plattan består av femton låtar ur genren melodisk gothmetal och är producerad av gruppmedlemmen Jonas Eriksson.
Memento Mori är ett konceptalbum där temat kretsar kring död, ångest och depression i alla dess former. Känslovärlden och stämningen förmedlas väl redan genom omslaget på skivan och via låttitlarna. Trots det tunga temat är Lunar Paths musik inte alltför nedstämmande, Janica Lönns röst och den melodiska touchen på låtarna räddar lyssnaren från att helt dras ner under ytan av texterna.
Det är Meryl Streep som gör filmen Järnladyn sevärd. Kvinnan med järnviljan
BORGÅ. Phyllida Laws film Järnladyn (The Iron Lady) om tidigare brittiska premiärministern Margret Thatcher (f. 1925) hade antagligen fått mindre uppmärksamhet utan Meryl Streep i huvudrollen. Det är hon som bär upp filmen med en självklar karisma, som bara befäster hennes ställning som en av den egna generationens stora skådespelarnamn.
Meryl Streep blev bekant med regissören Law redan i filmen Mamma Mia! med sina Abba-vibrationer. Att välja den amerikanska skådespelaren till rollen som Storbritanniens tidigare premiärminister var bevisligen inte fel, Streep behärskar det brittiska uttalet till fullo och svarar för en instuderad tolkning av Margret Thatchers sätt att tala, tänka och speciellt att röra sig som pensionär.
Frida är ute med sitt andra, välgjorda album Sister. Frida är tillbaka med jämnstark skiva
BORGÅ. Trots sin unga ålder har Frida Andersson från Ekenäs hunnit med mycket. Hennes debutalbum Busy Missing You som kom ut 2009 fick ett varmt mottagande och Frida blev inbjuden att medverka bland annat i TV4 :s Nyhetsmorgon och Guldäggsgalan. Nu är Frida tillbaka med uppföljaren Sister som släpptes den 18 januari.
I början av sommaren startade hon ett eget skivbolag med namnet Casual Friday Music. Ett passande namn. Det är precis den känslan man får då man lyssnar på Sister. Mogna, personliga texter med harmoniska lättillgängliga och vackra melodier hör definitivt till skivans starka sidor. Dessutom har hon fått med sig ena riktiga proffsmusiker. Organsolot i slutet av Stefan Jernståhl i den grooviga Well On Her Own är minst sagt hisnande. Cellon, violinen som utsmyckar hela skivan ger det där lilla extra och bidrar till ett tätt sound.
Fullständig kontoroll på saxofonerna. The Raschér Saxophone Quartet var en fenomenal konsertgäst.Mikael Green Saxofonmusik av världsklass
BORGÅ.Sällan får man möjligheten att njuta av riktiga virtuoser såsom de fyra saxofonisterna Christine Rall, sopransaxofon, Elliot Ray, altsaxofon, Bruce Weinberger, tenorsaxofon och Kenneth Coon, baritonsaxofon, vilka tillsammans bildar The Raschér Saxophone Quartet. I fredags höll de konsert i Borgå domkyrka med Lojo stadsorkester.
Kvartetten inledde sin karriär redan 1969 och har uppträtt regelbundet på nästan alla stora konsertarenor man kan tänka sig. I Amerika, Europa och i Asien, i Carnegie Hall och Lincoln Center i New York, Bastille-operan i Paris, Dewan Filharmonik Petronas i Kuala Lumpur, bara för att nämna några exempel.
André Wickström och Stan Saanila roade sporadiskt.Charlotte Estman-Wennström Dialekt och parodi roligast i humorshow
HELSINGFORS. Känslan efter premiären av Stan Saanilas och André Wickströms nyskrivna humorshow De tio budorden eller Skam den som ger sig på Lilla Teatern i torsdags var tudelad. Föreställningen är inte dålig men den motsvarade inte heller förväntningarna.
Showen underströk en vid det här laget rätt välkänd sanning: det är inte lätt att vara rolig, inte ens om man har ett så intimt och professionellt förhållandet till komik som Saanila och Wickström.
AV-Teatern gör en välfungerande dramakomedi med snabba scenlösningar och mycket flyt. Konst och rena konstigheter
HELSINGFORS. Hur skulle det kännas att som misslyckad, sidsteppad konstnär en dag få veta att en mäktig konstälskare vill testamentera hela sin förmögenhet till dig: förvirrande, suspekt, lockande? Troligtvis allt detta och litet till, och det är precis vad som händer huvudpersonen konstnär Kaj Betmark (Robin Sundberg) i AV-Teaterns nya dramakomedi Bästa arvtagare. Gunilla Hemming står för det spirituella manuset och skådespelaren Johanna af Schultén för den säkra, flyhänta regin.
Med föreställningen blir den lilla, livskraftiga teaterkretsen samtidigt banbrytare bland huvudstadsregionens finlandsvenska amatörteatrar. De tidigare säkra korten, farserna, har under de två senaste åren bytts ut till thrillers, då först Staffan Bruuns Fällan i Brunnsparken och sedan Marianne Peltomaas Räkenskapens tid dramatiserades i Elisabeth Öhmans regi.
Steget längre
Philip Seymour Hoffman och Ryan Gosling i dramat Maktens män. Politik när den är som smutsigast
BORGÅ. Hollywoodskådespelaren George Clooney har med sitt humanistiskt färgade engagemang för sämre lottade också suttit på regissörspallen och där visat sin politiska hemhörighet som frisinnad demokrat. I nya filmen Maktens män (The Ides of March) som påpassligt seglar upp under det amerikanska presidentvalsåret 2012 tar Clooney tjuren vid hornet och exponerar amerikans inrikespolitik när den är som smutsigast just inför ett presidentval.
Den engelska titeln The Ides of March, på svenska "Idun i mars", är för övrigt en hänvisning till dagen då kejsar Julius Caesar mördades den 15 mars 44 f.Kr. i en komplott ledd av konspiratören Cajus Junius Brutus. Med filmen visar Clooney att det politiska rävspelet fortfarande är högaktuellt, människan är sig lik då som nu.
Hela ensemblen tog avsked efter en utmärkt första BoGy-show 2012.Egil Green Attityd och sköna ballader
BORGÅ. Queens Bohemian Rhapsody var tongivande på den första av tre BoGy-shower i måndags. Publiken i en fullsatt festsal fick uppleva en brett upplagd musikföreställning med fina, lovande talanger, smittande god musik, uppbackat med bra ljud- och ljusåtergivning.
Queenklassikern uppfördes ändå inte i sin helhet utan fungerade huvudsakligen som ett kitt med vilket de hela sju konferenciererna med tal och sång höll ihop föreställningen. De egentliga programnumren räknades till 17 och innehöll allt från popballader och 1960-talstuggummipop till rock, folkrock, heavyrock och metal. Också två halsbrytande goda dansnummer med dels Hugo Sandberg och Kenneth Grönholm, dels Emma Henriksson och Susanna Andersson gav föreställningen extra dynamik.
Scenenergi med Filip Rosengren och Fanny Hellström i Rent.Vladimir Pohtokari Stjärnglans och energi kompenserar fadd story
HELSINGFORS. Att förvandla Puccinis La Boheme till en rockmusikal om fattiga, och många gånger dödligt aidssjuka 1990-talsbohemer med stora drömmar på West Side i New York är kungstanken i TaDams nya musikteater Rent av Jonathan Larson och med Unga Teaterns skådespelare Ylva Edlund som regissör.
Den stjärnglans musikalen otvivelaktigt når upp till, inte minst tack vare en tät rockmusik och skicklig orkester, samt givetvis de unga väldrillade aktörernas höga scenergi och totala rollinlevelse, reduceras av en för amerikaniserad och oengagerande story.
För mig blev det egentligen helt egalt hur det går för musikalens huvudkaraktärer, rockaren Roger (Filip Rosengren) hans flickvän, den knarkande stripteasedansösen Mimi (Fanny Hellström) och transvestiten Angel (Roxy Mikkonen).
Färg, djup och bra sång och dans karakteriserar nästan varje scen. Evy Nickström Det blev jackpot för LiLu
Visst fick vi vänta på dagen då Borgå igen, såsom på 1990-talet, kunde uppleva en egen ungdomsmusikal, men med facit på hand lönade det sig.
BORGÅ. Med Yksi päivä lisää (En dag till,) som fredagen den 20 januari först visades för pressen före den egentliga kvällspremiären på Grand, försvann alla dubier om att formatet från Stage i Fyran på tv till en fullfjädrad helaftonsmusikal inte skulle ha fungerat. LiLus elever visade att man både kunde och vågade och att man rentav tog hem hela jackpotten.
