4

I gränslandet mellan… det nya och gamla Kina

Uppdaterat

27.12.2011 kl. 15.30

Publicerad

27.12.2011 kl. 15.29

Kina tornar fortfarande upp sig i de flesta västerlänningars medvetande som det gåtfulla, aningen skrämmande jätteriket, som strikt håller fast vid ett toppstyrt kommuniststyre medan ekonomin sedan länge fungerar på kapitalismens villkor. Yiyun Li skriver utlämnande men samtidigt humant om gränslandet mellan det nya och gamla Kina, om slitningarna mellan gammalt och nytt, om människor i ekorrhjulets mitt och om de som hamnat långt ute i marginalen.
I den första berättelsen möter vi gamla farmor Li som fått ett fint intyg från Röda Stjärnans Klädfabrik i Beijing. Det är ett bevis på att hon gått i pension. Men den sirliga, guldutsmyckade skriften nämner inget om att fabriken gått i konkurs eller att den hedersamt pensionerade farmodern aldrig kommer att få någon pension. Så hon får söka efter nya lösningar och blir gift med en sjuk gamling, vars söner helt kallt kalkylerar att hon som nyförvärvad fru är pålitligare och billigare än en betald sköterska. När mannen dör ärver hon absolut ingenting men får anställning i en privat skola där en liten pojke blir målet och meningen i hennes liv.

I en annan berättelse förälskar sig en medelålders man och en ung kvinna i samma sköna yngling som arbetar som artist vid Pekingoperan. Kvinnan och mannen reser till USA för att hon skall göra abort. Vi möter också människor i de fortfarande rätt allmänt arrangerade äktenskapen, och vilsna själar på drift i ett system där man får ha bara ett barn eller där en person löper risk att förlora sitt arbete för en struntsak.

Kallt och hårt

Yiyun Li som växte upp i Beijing för att år 1996 flytta till USA tecknar upp porträttet av dagens Kina efter Mao, efter blodbadet på Himmelska fridens torg, ett i sanning både kallt och hårt samhälle, där människorna får klara sig bäst de kan. För en del går det bra, för andra riktigt illa.
Vi möter också exilkineser, som avundas de naiva amerikanerna som står i kö och väntar på sina popcorn som förälskade stora barn med ögon enbart för varandra: självgoda, nöjda och naiva människor, men samtidigt individer som novellens Sasha skulle byta sin tillvaro med när som hest.

Be för mig i tusen år är sällan någon vacker, men nog en hälsosam läsning för oss västerlänningar som tar det mesta av vår välfärd för given. Författarens engagemang för sitt hemland och det flyhänta, flytande språket gör hennes bok till en stor läsupplevelse – igen, får man säga – efter att ha imponerats stort också av den grymma men vackra romanen De hemlösa som utkom på svenska i april i år.