3

Sarkastiskt och ömsint från samhällets bottenskikt

Uppdaterat

14.1.2012 kl. 12.46

Publicerad

5.1.2012 kl. 21.12

Filmen grundad på Arto Salminens roman är en humoristisk och ärlig studie av nyliberalismens följder: en berättelse om människor i samhällets bottenskikt som med sin låt-gå mentalitet tar det lilla som livet fortfarande kan erbjuda dem både med en klackspark och med sarkastiskt humor.
Trots att de flesta karaktärerna framstår som vilsna, söndriga och livströtta, och trots att allt utspelas i ett för finsk film så symptomatiskt välkänt landskap fyllt av svordomar, öldrickande och lumpna vitsar, finns det bakom ytan en älskvärdhet och ömsinthet som berättigar hela filmen.

Längst nere

Den centrerar sig på måleriaffärens lagerkillar Antero (Kari-Pekka Toivonen) och Raninen (Aku Hirviniemi) som försöker ge ett sken av att allt är okay, men redan filmens första repliker visar var skåpet står. När lagerföreståndaren ringer ner till dem och frågar om det finns någon där nere, svarar Antero att ja, lägre ner kommer man inte.

Medan Antero är nöjd med ett liv med kalla broilerbullar och sporadisk sex med butikens försäljare Karita (Minttu Mustakallio) siktar hon på ett helylle familjeliv och lyckas styra den motsträvige Antero dit hon vill. Vetskapen om hans skumraskaffärer i lagret ger henne nämligen ett övertag som hon utnyttjar och med ens står han där som fattig och nymornad far till en liten dotter. När han samtidigt inser hur konsekvenserna av hans livsföring inverkat på dem i hans närhet tar han ansvar för sina handlingar.

Varasto är en film där såväl arbetsplatsens som livets dynamik målas upp på ett roligt, oförutsägbart och intressant sätt. Den kärva humorn, de komiska udda karaktärerna som Minttus uppmålade fågelskrämma till mamma (Hannele Lauri) och buttra pojkvän (Vesa-Matti Loiri) och framför allt huvudrollsinnehavarna gör den sevärd. Minttu Mustakallio är bättre än på länge och också Aku Hirviniemi visar att han har potential för djupare roller. Stjärna nummer ett är ändå Borgåskådespelaren Kari-Pekka Toivonen, som med sitt naturalistiska skådespel inte bara demonstrerar sin förmåga att gå in i olika rollkaraktärer utan också bär upp hela filmen.