4

Ett annorlunda möte

Uppdaterat

31.10.2011 kl. 16.32

Publicerad

31.10.2011 kl. 14.10

Ghibli har hamnat delvis i skuggan av till exempel de stort marknadsförda Disneyanimationerna men den japanska studions produktioner innebär minst lika välgjorda tecknade kvalitetsfilmer som i Hollywood. Ghiblis stora namn, regissören Hayao Miyazaki (Gömd av andar, Det levande slottet), svarar den här gången för manuset tillsammans med Keiko Niwa medan Hiromasa Yonebayashi, en av animatörerna i Miyazakis tidigare filmer, med Lånaren Arrietty gör långfilmsdebut.
Filmen grundar sig på den brittiska författaren Mary Nortons, så tidigt som 1952 utgivna bok Lånaren Arrietty (The Borrowers) och är en visuellt tilltalande, färggrann och vacker berättelse om två ovanliga individer som möter och blir påverkade av varandra livet ut. Lilla Arrietty är en lånare, en liten 10 centimeter stor flicka som lever med sin mamma och pappa gömda i ett ombonat litet hem uppe i ett stort hus där den sjuka pojken Sho tillbringar dagarna i väntan på operation. Lånarna är små varelser som tar hand om saker som människorna inte behöver såsom överbliven mat och någon sockerbit. Men hela släktet hålle på att dö ut, Arrietty och hennes familj verkar vara de enda som finns kvar.

Äventyrslysten
Den lilla huvudpersonen som hunnit fylla 14 år längtar efter sällskap av jämnåriga men är också väldigt äventyrslysten.
Hennes senare önskan går i uppfyllelse när hon följa med sin far på ett första nattligt lånaräventyr inne i det stora huset. Scenen där de små varelserna måste bete sig om bergsbestigare för att ta sig upp till bordet för att få en sockerbit är ett praktexempel på sprudlanden kreativ fantasi. Driven av nyfikenhet trotsar Arrietty sedan föräldrarnas varning att aldrig låta sig bli sedd av människorna och möter den snälla Sho, men också några andra husinvånare som inte har så goda avsikter. Efter det är ingenting som förr.

Svagt intresse
Filmen är en spännande, till och med litet skrämmande, men som helhet en mycket positiv och oskuldsfull äventyrsberättelse, som placerar sig högt upp bland Studio Ghiblis produktioner.
Det tråkiga är att den svensktalade filmen verkar ha en så svag publikrespons. Var och en väljer givetvis fritt vad man ser men det är ingen överraskning om Bio Rex överväger att sluta visa svenskspråkig barnfilm, då det som erbjuds nonchaleras. Filmen visas ännu den 1, 5 och 6.11. och enbart på svenska.