4

Färd mot dansens hjärta

Uppdaterat

5.10.2011 kl. 12.43

Publicerad

4.10.2011 kl. 14.43

Den är så konstnärlig att man häpnar. Men fastän man efter filmen vet mycket mer om vem den tyska koreografen och dansören Pina Bausch (1940-2009) och hennes danselever var och vad dansen som konstform betyder, förblir symboliken i danserna ofta oklar.
Undantag finns, som den långa inledningsscenen med Våroffer till musik av Igor Stravinsky, där en röd klänning är metaforen för offergåvan.
Hedersbetygelse
Filmen är ingen direkt dokumentär utan Pina Bauschs elever hedersbetygelse till sin lärare. De kommenterar hennes arbetsnarkomani, hennes fullständiga hängivelse för dansen och hennes knapphändiga instruktioner, såsom "leta djupare, och ni kommer att hitta det ni söker – samtidigt som de dansar.
I filmen medverkar ensemblen från Tanztheater Wuppertal. Filmen visualiserar tredimensionellt dans på teatern och ut från teatern in i staden, dels till urbana, dels till storslagna landskap i och omkring Wuppertal, som i 35 år var ett hem och ett centrum för Pina Bauschs kreativitet.
Överlägsen
Wim Wenders (Paris, Texas, Under Berlins himmel) film är samtidigt en av de första icke Hollywoodproducerade, som visar på den tredimensionella filminspelningens överlägsenhet som konstfilm. Det betyder att åskådaren möter dansörer som kommer emot en i salongens halvmörker både en och en och i stora gruppformationer, dansörer som dyker upp ur skuggorna eller som dansar i sol och i hällregn.
I de mest stiliserade danserna där stora delar av ensemblen dansar runt och på stolar går tankarna till Lars von Triers Dogville, där scenen inrutades schematisk med kalkstreck.
Pina 3 D är en film där Pina Bausch intensiva, erotiska och ibland våldsbetonade dans kryper in under huden. Sist och slutligen gör det inte så mycket att man inte vet så mycket om koden till danserna, det räcker att se dem, att njuta av rörelserna och musiken. Filmen visas ännu i dag den 5.10. och på grund av den positiva publikresponsen också på lördag och söndag.