4

Överlevnadskamp i klyftans djup

Uppdaterat

10.2.2011 kl. 12.08

Publicerad

10.2.2011 kl. 12.07

Den baserar sig på extremidrottaren Aron Ralstons självbiografi Between a Rock and a Hard Place, där han i fem dygn kämpade för att överleva efter att ha fastnat i en ravin med armen mellan bergväggen och ett nedrasande klippblock. Den tidigare i mindre roller i Spider Man-filmerna medverkande skådespelaren James Franco gör här sitt definitiva genombrott. Filmen är nominerad för sex Oscars, bland annat för bästa film och bästa manliga huvudroll.
127 Hours inleds med en snabbskiss av en alltför självsäker ung kille som drar iväg på sin mountainbike utan att varken ta med mobiltelefonen eller meddela en levande själv var han befinner sig. I upptrissat tempo ser vi först Franco stiga upp, ignorera sin mors telefonmeddelande och rafsa ihop mat och prylar för sin ödemarkstur. På vägen mot bergsmassivet träffar han två unga flickor som gått vilse och hjälper dem vidare samtidigt som han putsar upp sitt eget ego till maximal glans.
Sedan går allt snett. Fastklämd i bergsklyftan tvingas Ralston att gripa till alla vildmarkstrick han känner till, allt medan vattnet i fältflaskan sinar och hallucinationer från barndomen och om flickvännen sätter in.
Det är en konst att få en statisk situation att förbli spännande, men i likhet med Rodrigo Cortés nagelbitare Buried med suveräna Ryan Reynolds som levande begraven i Irak, är 127 Hours en på samma gång gastkramande, omskakande, vacker och realistisk berättelse om självkännedom, människan gränser och hur de går att överskrida. Förträffliga James Franco gör att hans rollfigur aldrig framstår som en hjälte utan i stället som en synnerligen rådig människa som vågar gripa efter det sista halmstrået när inget annat hjälper.