4

I drömmarnas landskap går ingen säker

Publicerad

29.7.2010 kl. 14.12

Hör man till de biobesökare som vill vara med på noterna från första början kan det hända att man känner lätt irritation över den röriga inledningen i Christopher Nolans nya film Inception. Först efter en halv timme börjar man ha ett hum om vad det handlar om och efter det ger man sig totalt hän. Visst, det är komplicerat och kräver full koncentration men är värt mödan. Man skickar ett tack till regissören som inte underskattar ens författningsförmåga utan bjuder på ordentligt tuggmotstånd. Rädslan för att filmen ska snubbla på sin egen förträfflighet visar sig vara obefogad.
Egentligen är handlingen rätt simpel: Dom Cobb (Leonardo DiCaprio) utför tillsammans med sitt team något som man kunde kalla för drömintrång. Genom att söva ner offret med starka preparat kan teamet tränga sig in personens drömmar och luska reda på affärshemligheter och annan viktig företagsinformation. Det handlar om industrispionage de luxe.
Men så går något fel i ett uppdrag att tränga in den japanska industripampens herr Saitos (Ken Watanabe) drömmar. I stället för att sätta dit Cobb med kumpaner bestämmer sig Saito för att utnyttja dem för sina egna syften. Uppdraget gäller dock inte att stjäla information utan att inplantera en idé i motståndarens hjärna. Han heter Robert Fischer (Cillian Murphy) och är son till en döende magnat i energibranschen. Om sonen ärver imperiet innebär det dödsstöten för Saitos bolag. Återstår alltså att få Fischer junior att "komma till insikt" och avstå från arvet.
Cobbs kumpaner är mycket skeptiska till uppdraget, det är riskabelt och kan i värsta fall ha ödesdigra konsekvenser. Men Cobb är redo att ta risken eftersom belöningen för ett lyckat uppdrag för hans del är ovärderlig. Cobb har nämligen levt i landsflykt på grund av att han misstänks ha mördat sin hustru. Om uppdraget lyckas kan han återvända till USA utan att riskera hamna i fängelse. Saitos lockbete är vattentätt; Cobb har två små barn som väntar på att pappa ska komma hem.
Drömmar och det undermedvetna har fascinerat många filmmakare men Nolans berättelse känns ändå fräsch. Det beror säkert till en del på alla snygga scener; osannolika drömlandskap, Matrix-influerade kampscener i tyngdlösa rum och rörelser i slow-motion. Tanken att på riktigt kunna tränga in i en annan människas drömmar och manipulera det undermedvetna är både fängslande och skrämmande.
Trots att bara halva filmåret gått är det knappast för vågat att säga att Inception hör till årets mest fascinerande produktioner, och då är det inte bara Hollywoodrullar som avses.