Juha Suonpääs Bastuflicka är prov på en konst som exponerar Gallen-Kallelas landskap och karaktärer i nutida miljö.Juha Suonpää Snön bär också på Gallen-Kallela museet
ESBO. Gallen-Kallela museets vinter- och vårutställning Snön bär fick i alla fall ett synnerligen adekvat namn med tanke på årets pågående snö- och köldvinter här i söder.
Utställningen presenterar ju ingenting mindre än Akseli Gallen-Kallela som interpretatör av vinterlandskap, och hans rådande naturuppfattning. Vid sidan av målningar kan man bekanta sig med Gallen-Kallelas fotografier av vinterlandskap samt med Juha Suonpääs foton med infällda Kalevalafigurer på de av Gallen-Kallela tidigare skildrade platserna.
Helge Tallqvist och Jukka Gustavson band svarar för en bra skiva med sköna solon och fint flyt. Proffsiga Lindströmtolkningar med Jukka och Helge
Redan i första takten lyckas Jukka Gustavson & Co förmedla ett inre lugn som strömmar ut genom högtalarna och in i åhöraren.
BORGÅ. Det är alltid en njutning att lyssna när musiker av den här kalibern spelar och sjunger. Ingen skillnad om det är fråga om egna sånger eller tolkningar av andras. Den här gången är det fråga om det senare alternativet.
Det var Helge Tallqvist, en garvad munspelsvirtuos, som kom på idén att göra en skiva baserad på gamla finska poplåtar i höstas.
Zumas projektskiva verkar vara gjord för en inre och mycket snäv krets. Zuma ute med tandlös skiva
BORGÅ. Projektbandet Zuma med sex musiker från Östnyland har givit ut skivan The days of remembering. Efter att har lyssnat igenom de åtta spåren är det knappast någonting som fastnar eller som man kommer ihåg. Annat än att den är tandlöst, idéfattig och tråkigt, också samspelet haltar.
På skivan deltar Reima Lindroos med sång och på akustisk gitarr, Martin Andersson spelar keyboards, Esa Saarela är gitarrist, Kari Notkonen trummis, Petter Halvari är basist och Kari Veijalainen spelar gitarr. Eilsa Sanasvuori och Eivor Ewalds svarar för backup sång.
Debutskivan kommer bra i gång men saknar som helhet en personlig touch. Lunar Path släpper debutalbum
BORGÅ. Efter en EP och två demoinspelningar har Borgåbandet Lunar Path satsat stort och släpper i dag debutalbumet Memento Mori, drygt fem år efter att gruppen bildades. Plattan består av femton låtar ur genren melodisk gothmetal och är producerad av gruppmedlemmen Jonas Eriksson.
Memento Mori är ett konceptalbum där temat kretsar kring död, ångest och depression i alla dess former. Känslovärlden och stämningen förmedlas väl redan genom omslaget på skivan och via låttitlarna. Trots det tunga temat är Lunar Paths musik inte alltför nedstämmande, Janica Lönns röst och den melodiska touchen på låtarna räddar lyssnaren från att helt dras ner under ytan av texterna.
Det är Meryl Streep som gör filmen Järnladyn sevärd. Kvinnan med järnviljan
BORGÅ. Phyllida Laws film Järnladyn (The Iron Lady) om tidigare brittiska premiärministern Margret Thatcher (f. 1925) hade antagligen fått mindre uppmärksamhet utan Meryl Streep i huvudrollen. Det är hon som bär upp filmen med en självklar karisma, som bara befäster hennes ställning som en av den egna generationens stora skådespelarnamn.
Meryl Streep blev bekant med regissören Law redan i filmen Mamma Mia! med sina Abba-vibrationer. Att välja den amerikanska skådespelaren till rollen som Storbritanniens tidigare premiärminister var bevisligen inte fel, Streep behärskar det brittiska uttalet till fullo och svarar för en instuderad tolkning av Margret Thatchers sätt att tala, tänka och speciellt att röra sig som pensionär.
Frida är ute med sitt andra, välgjorda album Sister. Frida är tillbaka med jämnstark skiva
BORGÅ. Trots sin unga ålder har Frida Andersson från Ekenäs hunnit med mycket. Hennes debutalbum Busy Missing You som kom ut 2009 fick ett varmt mottagande och Frida blev inbjuden att medverka bland annat i TV4 :s Nyhetsmorgon och Guldäggsgalan. Nu är Frida tillbaka med uppföljaren Sister som släpptes den 18 januari.
I början av sommaren startade hon ett eget skivbolag med namnet Casual Friday Music. Ett passande namn. Det är precis den känslan man får då man lyssnar på Sister. Mogna, personliga texter med harmoniska lättillgängliga och vackra melodier hör definitivt till skivans starka sidor. Dessutom har hon fått med sig ena riktiga proffsmusiker. Organsolot i slutet av Stefan Jernståhl i den grooviga Well On Her Own är minst sagt hisnande. Cellon, violinen som utsmyckar hela skivan ger det där lilla extra och bidrar till ett tätt sound.
Fullständig kontoroll på saxofonerna. The Raschér Saxophone Quartet var en fenomenal konsertgäst.Mikael Green Saxofonmusik av världsklass
BORGÅ.Sällan får man möjligheten att njuta av riktiga virtuoser såsom de fyra saxofonisterna Christine Rall, sopransaxofon, Elliot Ray, altsaxofon, Bruce Weinberger, tenorsaxofon och Kenneth Coon, baritonsaxofon, vilka tillsammans bildar The Raschér Saxophone Quartet. I fredags höll de konsert i Borgå domkyrka med Lojo stadsorkester.
Kvartetten inledde sin karriär redan 1969 och har uppträtt regelbundet på nästan alla stora konsertarenor man kan tänka sig. I Amerika, Europa och i Asien, i Carnegie Hall och Lincoln Center i New York, Bastille-operan i Paris, Dewan Filharmonik Petronas i Kuala Lumpur, bara för att nämna några exempel.
André Wickström och Stan Saanila roade sporadiskt.Charlotte Estman-Wennström Dialekt och parodi roligast i humorshow
HELSINGFORS. Känslan efter premiären av Stan Saanilas och André Wickströms nyskrivna humorshow De tio budorden eller Skam den som ger sig på Lilla Teatern i torsdags var tudelad. Föreställningen är inte dålig men den motsvarade inte heller förväntningarna.
Showen underströk en vid det här laget rätt välkänd sanning: det är inte lätt att vara rolig, inte ens om man har ett så intimt och professionellt förhållandet till komik som Saanila och Wickström.
AV-Teatern gör en välfungerande dramakomedi med snabba scenlösningar och mycket flyt. Konst och rena konstigheter
HELSINGFORS. Hur skulle det kännas att som misslyckad, sidsteppad konstnär en dag få veta att en mäktig konstälskare vill testamentera hela sin förmögenhet till dig: förvirrande, suspekt, lockande? Troligtvis allt detta och litet till, och det är precis vad som händer huvudpersonen konstnär Kaj Betmark (Robin Sundberg) i AV-Teaterns nya dramakomedi Bästa arvtagare. Gunilla Hemming står för det spirituella manuset och skådespelaren Johanna af Schultén för den säkra, flyhänta regin.
Med föreställningen blir den lilla, livskraftiga teaterkretsen samtidigt banbrytare bland huvudstadsregionens finlandsvenska amatörteatrar. De tidigare säkra korten, farserna, har under de två senaste åren bytts ut till thrillers, då först Staffan Bruuns Fällan i Brunnsparken och sedan Marianne Peltomaas Räkenskapens tid dramatiserades i Elisabeth Öhmans regi.
Steget längre
Philip Seymour Hoffman och Ryan Gosling i dramat Maktens män. Politik när den är som smutsigast
BORGÅ. Hollywoodskådespelaren George Clooney har med sitt humanistiskt färgade engagemang för sämre lottade också suttit på regissörspallen och där visat sin politiska hemhörighet som frisinnad demokrat. I nya filmen Maktens män (The Ides of March) som påpassligt seglar upp under det amerikanska presidentvalsåret 2012 tar Clooney tjuren vid hornet och exponerar amerikans inrikespolitik när den är som smutsigast just inför ett presidentval.
Den engelska titeln The Ides of March, på svenska "Idun i mars", är för övrigt en hänvisning till dagen då kejsar Julius Caesar mördades den 15 mars 44 f.Kr. i en komplott ledd av konspiratören Cajus Junius Brutus. Med filmen visar Clooney att det politiska rävspelet fortfarande är högaktuellt, människan är sig lik då som nu.
Hela ensemblen tog avsked efter en utmärkt första BoGy-show 2012.Egil Green Attityd och sköna ballader
BORGÅ. Queens Bohemian Rhapsody var tongivande på den första av tre BoGy-shower i måndags. Publiken i en fullsatt festsal fick uppleva en brett upplagd musikföreställning med fina, lovande talanger, smittande god musik, uppbackat med bra ljud- och ljusåtergivning.
Queenklassikern uppfördes ändå inte i sin helhet utan fungerade huvudsakligen som ett kitt med vilket de hela sju konferenciererna med tal och sång höll ihop föreställningen. De egentliga programnumren räknades till 17 och innehöll allt från popballader och 1960-talstuggummipop till rock, folkrock, heavyrock och metal. Också två halsbrytande goda dansnummer med dels Hugo Sandberg och Kenneth Grönholm, dels Emma Henriksson och Susanna Andersson gav föreställningen extra dynamik.
Scenenergi med Filip Rosengren och Fanny Hellström i Rent.Vladimir Pohtokari Stjärnglans och energi kompenserar fadd story
HELSINGFORS. Att förvandla Puccinis La Boheme till en rockmusikal om fattiga, och många gånger dödligt aidssjuka 1990-talsbohemer med stora drömmar på West Side i New York är kungstanken i TaDams nya musikteater Rent av Jonathan Larson och med Unga Teaterns skådespelare Ylva Edlund som regissör.
Den stjärnglans musikalen otvivelaktigt når upp till, inte minst tack vare en tät rockmusik och skicklig orkester, samt givetvis de unga väldrillade aktörernas höga scenergi och totala rollinlevelse, reduceras av en för amerikaniserad och oengagerande story.
För mig blev det egentligen helt egalt hur det går för musikalens huvudkaraktärer, rockaren Roger (Filip Rosengren) hans flickvän, den knarkande stripteasedansösen Mimi (Fanny Hellström) och transvestiten Angel (Roxy Mikkonen).
Färg, djup och bra sång och dans karakteriserar nästan varje scen. Evy Nickström Det blev jackpot för LiLu
Visst fick vi vänta på dagen då Borgå igen, såsom på 1990-talet, kunde uppleva en egen ungdomsmusikal, men med facit på hand lönade det sig.
BORGÅ. Med Yksi päivä lisää (En dag till,) som fredagen den 20 januari först visades för pressen före den egentliga kvällspremiären på Grand, försvann alla dubier om att formatet från Stage i Fyran på tv till en fullfjädrad helaftonsmusikal inte skulle ha fungerat. LiLus elever visade att man både kunde och vågade och att man rentav tog hem hela jackpotten.
Carey Mulligan spelar sin sexberoende bror Brandons syster i filmen Shame. I mitten Brandons chef (James Badge Dale). Sex som drog mot livsångest
BORGÅ. Shame är den brittiska regissören Steve McQueens (Hunger) nya Art House-film om ett sexberoende som tar sig monumentalt paranoida former.
Trettioåriga New Yorkbon Brandon (Michael Fassbender - Inglorious Basterds, Hunger) är definitivt en sexaddict: han laddar ner det värsta sexsnusket från nätet, hans skåp är fulla av porrtidningar, han onanerar dagligen på WC för att däremellan raggar upp kvinnor på krog eller köper sex när sängen till äventyrs står tom. Sitt arbete sköter han med vänstra handen men också hemlivet är tomt och livet utan människorelationer.
FBI-chefen J. Edgar Hoover och hans sekreterare Helen Grandy tolkas lysande av Leonardo DiCaprio och Naomi Watts. Skådespelet ger lyft åt J.Edgar
BORGÅ. Otaliga är de amerikanska kriminalfilmer där de lokala korkskallarna till poliser med stjärnan stolt på bringan bryskt skuffas åt sidan när FBI-agenterna stormar in i hatt och paletå och tar över underökningen. Filmen J.Edgar visar vem som grundade och gjorde den federala polismyndigheten FBI (Federal Bureau of Investigation) till sitt livsverk, nämligen den kontroversiella John Edgar Hoover - tolkad av en strålande Leonardo DiCaprio.
Allmänt taget framstår J.Edgar i alla fall först som en väldigt gubbig film, en dokumentäraktig berättelse, som öppnar sig mycket långsamt men ändå lämnar efter sig känslan av att man sett något betydelsefullt. För regin svarar ingen mindre än veteranskådespelaren Clint Eastwood, 81 år, som började regissera redan på 1970-talet. Med sin känsla för detaljer och med sin Hemingwayskt sparsmakade och osentimentala men samtidigt sävliga regi, målar Eastwood upp ett porträtt som får fasta former först långt in i filmen, men då är man också helt såld.
Mazzarellas bok är en för henne typiskt produkt av intellektuellt finsmide, litterära hänvisningar och finurliga slutsatser.Lorna Bartram En kritisk pensionär synar arbete och kärlek
BORGÅ. De som var med under Litteraturkretsens sista föreläsning i Borgå med Benita Ahlnäs som ledare senaste april, känner igen mycket av författaren Merete Mazzarellas tankar i nya boken Det enda som egentligen händer oss. Ett år i livet (Söderströms, 273 sidor).
Boken var då ännu under arbete, men deltagarna fick i alla fall en rätt god uppfattning om dess grundläggande teman: kärlek, åldrande och arbete, sedda genomen en kritisk pensionärs lupp. På plats fanns också Meretes nya kärlek, hemma från Borgå, i boken titulerad som "sambon".
Den mogna kärlekens mirakel
Lagerkillarna Aku Hirviniemi och Kari-Pekka Toivonen sparkar uppåt från botten i filmen Varasto. Sarkastiskt och ömsint från samhällets bottenskikt
BORGÅ. Den finska filmen gjorde en djupdykning i fjol men blir det flera filmer som Taru Mäkeläs Varasto (Lagret) finns det hopp för framtiden.
Filmen grundad på Arto Salminens roman är en humoristisk och ärlig studie av nyliberalismens följder: en berättelse om människor i samhällets bottenskikt som med sin låt-gå mentalitet tar det lilla som livet fortfarande kan erbjuda dem både med en klackspark och med sarkastiskt humor.
Mikael Blomkvist (Daniel Craig) får hjälp av Lisbeth Salander (Rooney Mara) på flera sätt. Snygg comeback för Salander
BORGÅ. Den neurotiska datahackaren Lisbeth Salander är tillbaka i Hollywoodfilmen The Girl with the Dragon Tattoo.
Det handlar om den första amerikanskt filmade delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi med den svenska titeln Män som hatar kvinnor. Filmen är en stilig uppföljare på Nils Arden Oplevs svenskspråkiga originalfilm från 2009, då med Noomi Rapace i Salanders roll.
Den här gången spelar James Bondskådespelaren Daniel Craig den grävande journalisten Mikael Blomkvist på tidningen Millennium medan Rooney Mara gestaltar hans lilla, ettriga assistent Lisbeth Salander.
Sherlock Holmes (Robert Downey Jr.) möter också spåkvinnan Simza Heron (Noomi Rapace). Sherlock och Watson på språng i actionkomedi
BORGÅ. Den brittiske regissören Guy Ritchie (Snatch, Lock, Stock and Two Smoking Barrels, Sherlock Holmes) darrar inte på manschetterna när han också i den andra Sherlock Holmes-filmen, Sherlock Holmes: A Game of Shadows i ännu högre grad än i den första, tänjer på de inrotade föreställningarna om den klipska men sävliga mästerdetektiven på Baker Street i London, och gör honom och Doktor Watson till två actionhjältar under tidigt 1900-tal, ständigt på språng.
Mycket är välkänt från den tidigare filmen, andra saker har finjusterats. Robert Downey Jr. i huvudrollen är filmens stjärna, en man som med sin clownaktiga självcentrerande, neurotiska figur, ständigt balanserande på en slak lina, mera påminner om en seriefigur än en människa av kött och blod.
Det är ett smärtsamt men lärorikt porträtt Yiyun Li tecknar av Kina efter Mao och Himmelska fridens torg i sin novellsamling. I gränslandet mellan det nya och gamla Kina
BORGÅ. Första mötet med den kinesisk-amerikanska författaren Yiyun Li (f. 1972) var i hennes roman De hemlösa tidigare i år. Nu återkommer hon med sin allra första och prisbelönta novellsamling Be för mig i tusen år (Norstedts, 2011, 266 sidor) i Annika Ruth Perssons översättning.
Kina tornar fortfarande upp sig i de flesta västerlänningars medvetande som det gåtfulla, aningen skrämmande jätteriket, som strikt håller fast vid ett toppstyrt kommuniststyre medan ekonomin sedan länge fungerar på kapitalismens villkor. Yiyun Li skriver utlämnande men samtidigt humant om gränslandet mellan det nya och gamla Kina, om slitningarna mellan gammalt och nytt, om människor i ekorrhjulets mitt och om de som hamnat långt ute i marginalen.
