Explosionen var en havsmina

Uppdaterat

5.10.2010 kl. 12.05

Publicerad

13.8.2010 kl. 11.38

Peik Jansson visste om att föremålet i frågan fanns vid stranden och hade flera gånger dykt vid det, till och med stått på det.
– Jag vet inte hur länge den varit där, och den var delvis nergrävd i bottnet.  Jag har dykt där då och då och vetat om att där finns något. Men jag tänkte inte på det, för det finns en hel del skrot på havsbottnet. Det kunde ha varit vad som helst, säger Jansson.

Men sedan började han fundera.
– Jag har själv varit i flottan och kände sedan igen vissa saker. Till exempel något som kunde vara ett detoneringshorn. Jag tittade närmare och började misstänka att det kunde vara en mina.

Jansson ringde polisen som i sin tur kontaktade försvarsmakten som snart kom till platsen.
– De kom hit på måndagen och bogserade bort minan. De agerade snabbt och professionellt. Minan var nära holmen och bebyggelse så det fanns alla skäl att plocka bort den. Nu kan vi simma i lugn och ro igen.

Marinen bekräftar

Janne Muurinen, kommendör för 5:e minflottiljen, bekräftar att man sprängt en mina på måndagen.
– Det är frågan om en krigstida mina som hittades vid stranden. Polisen kontaktade marinen och bad om hälp, så vi skickade dykare för att ta hand om saken. Vi flyttade den till ett ställe där den kunde sprängas på ett säkert sätt. Sprängning är det enda sättet man kan sköta det här på, säger Muurinen.

Att sprängningen kom som en överraskning för andra myndigheter borde inte ha hänt enligt Muurinen.
– Jag har ingen aning om varför Seismologiska Institutet inte visste om sprängningen. Vi meddelar alltid alla inblandade myndigheter när vi spränger så här stora laddningar.

Kaptenlöjtnant Leo Vehmola var med om själva sprängningen.

– Minan i fråga innehöll 300 kg sprängmedel, alltså är det en ganska stor mina. Den är 70 centimeter hög och har en diameter på 60 centimeter. Det här var ett uppdrag av det lite ovanligare slaget, antalet minor som jag sprängt kan nog räknas på två händers fingrar, säger Vehmola.