Kristoffer Åberg

Allt färre kan leva på sin lön

Maja är ensamstående och jobbar i affär. Hon har få arbetstimmar och lönen är usel. Kalle försöker försörja sig på telefonförsäljningsjobb utan att lyckas. Santtu har snuttjobb på byggen . Alla tre lyfter utkomststöd.

Uppdaterat: 30.7.2010 kl. 22.33
Publicerad: 29.7.2010 kl. 18.54

BORGÅ. Enligt en nyhet som Yle publicerade på torsdagen har tusentals förvärvsarbetande finländare svårigheter att klara vardagen, pengarna räcker helt enkelt inte till. Exempelvis i Helsingfors jobbar över tio procent av dem som lyfter utkomststöd. Anu Suoranta som forskar i arbetslivet talar om fattighet bland de förvärvsarbetande.
Hon säger till Yle att fenomenet inte är obekant ute i världen. Man talar om så kallad walmartism. Wal-Mart är ett amerikanskt jätteföretag som anställer folk för minimilön och som överlag pressar ned priser och struntar i olika avtal. Idén är att fattigvården rycker in när de anställdas lön tryter.
Allt vanligare även i Borgå
Också i Borgå är trenden tyvärr bekant. Socialarbetaren Martina Henriksson vågar inte uppge exakta procenttal men säger att allt fler som lyfter utkomststöd också har ett jobb.
– Exempelvis en hel del affärsanställda har väldigt få arbetstimmar och därför är lönen liten. Många tvingas ha snuttjobb och i synnerhet ungdomar med telefonförsäljningsjobb och provisionslön knackar ofta på vår dörr.
Alla ålderskategorier berörs.
Henriksson konstaterar att det överlag är långa köer för utkomststödet.
– Just nu är väntetiden ungefär tre veckor. Det kan ta ett par veckor innan klienten får tala med en socialarbetare. I akuta fall försöker vi givetvis fixa saken snabbare.
Också heldagsarbetare

Den här sortens fattigdom drabbar numera också en del av de människor som har heldagsjobb. Om nettolönen är 1 500-1 600 euro i månaden och det finns ett par barn i hemmet kan det vara väldigt svårt att klara sig i synnerhet om det uppstår extra kostnader på grund av exempelvis sjukdom eller stora elräkningar.
Enligt institutet för hälsa och välfärd är den största gruppen fattiga förvärvsarbetande kvinnor i åldern 35-54 år. Detta förklaras med att största delen av ensamförsörjarna är kvinnor. Dessutom jobbar kvinnor ofta inom dåligt avlönade branscher.
Också studerandena har i allmänhet en väldigt låg inkomstnivå. Även de som lyfter studiestöd på maximinivå befinner sig under fattigdomsgränsen. De som studerar tvingas därför i allmänhet också jobba för att klara livhanken.
Under den ekonomiska depressionen har det varit svårt att få arbete och en hel del unga tacklas med stora ekonomiska problem.