Konsten att sporra med hundralappar

Uppdaterat

15.5.2012 kl. 00.00

Publicerad

14.5.2012 kl. 23.59

Borgå stad reserverar 50 000 euro för att delas ut som motivationstillägg till grupper eller enskilda anställda. Det här beslutade stadsstyrelsen för en vecka sedan. Potten fördelas så att bildningssektorn får 24 500 euro, social- och hälsovårdssektorn 17 000 euro, och räddningsverket 3 500 euro. Resterande 5 000 ska gå till koncernförvaltningen och -ledningen samt det som heter stadsutveckling, det vill säga resultatenheterna för näringsfrågor, markpolitik, stadsplanering och kommunteknik.

"Personalförmåner och uppvaktning av personalen främjar på ett mångsidigt sätt välmåendet och engagemanget för arbetet och arbetsplatsen", skriver personaldirektör Anu Kalliosaari, som beredde mötesärendet.Det har Kalliosaari alldeles rätt i, förutsatt att tilläggen betalas ut på ett sätt som av personalen uppfattas vara rättvist. Motivationstillägg och belöningar kan lätt få den motsatta effekten, om argumenten för hur de fördelas är luddiga.

I stadens anvisningar finns en lång lista över belöningskategorier: tjänstevillighet, samarbetsförmåga och effekt på arbetskollektivets positiva atmosfär, en förbättring i arbetsprocesserna, initiativrikedom, samt kostnads- och kvalitetsmedvetenhet (bara för att nämna några).

Listan på de som får motivationstillägg är offentlig, men det sägs också så här i stadens anvisningar om motivationstillägg: "Bedömningar som har gjorts beträffande motivationstillägget är sekretessbelagda och lämnas inte till utomstående."

Det är både rätt och fel. Staden ska såklart inte skriva ut de kompletta bedömningarna, men varje namn bör nog vara försett med några klara motiveringar. Annars har belöningen ingen pedagogisk funktion. De listade kategorierna borde på individnivå bli definierade med fler ord än exempelvis bara "tjänstevillighet".

Det här kanske låter som en självklarhet, men det är väldigt svårt att omforma ett mål om välmående och engagemang till hållbara argument som har en effekt på hur arbetsgemenskapen fungerar.

Går det för övrigt att lära sig något av de bonusar som staden delade ut under perioden 2004–2008?

Staden skriver i sina anvisningar att storleken på ett motivationstillägg ska vara 100–500 euro/anställd. Om vi tar bildningssektorn som exempel, så kunde staden alltså betala ut ett motivationstillägg på 100 euro till 245 personer. Det här skulle vara det överlägset enklaste alternativet för arbetsgivaren, eftersom ingen i detta fall rimligtvis borde bli avundsjuk och purken över besluten. Problemet är att en sådan här praxis omintetgör det motiverande elementet, då summan efter skatt inte är så värst kännbar (annat än kanske för de som är längst ner på löneskalan).

Belöningen bör på individnivå vara tillräcklig stor. Det ska kännas i den anställdas plånbok.

Motivationstillägget blir antagligen en engångsföreteelse i den form som det delas ut 2012. Därför är det bra om stadens ledning inför nästa år tittar på den modell som föreslagits av socialdemokraternas fullmäktigegrupp (och före det av SDP:aren Torolf Bergström), nämligen ett belöningssystem som utgår från en personalfond som ägs och förvaltas av personalen.

Det är sist och slutligen väldigt enkelt att reservera 50 000 euro för ett motivationstillägg. Att dela ut summan är ofantligt mycket svårare. Motivationstilläggen är mycket mer än bara pengar, de är en dialog mellan ledningen och de anställda om hur staden fungerar och borde utvecklas.

Stefan Holmström

Biträdande chefredaktör