Arbetsförmedlingen och marknadsandelar

Uppdaterat

2.3.2012 kl. 01.00

Publicerad

2.3.2012 kl. 00.59

"Reformen försämrar inte tillgången till tjänster." Det uppger Arbets- och näringsministeriet om beskedet att bland annat arbets- och näringsbyråerna i Sibbo och Lovisa stängs.

Utvecklingen i Finland verkar vara annorlunda än i Sverige, där man fortfarande har något som heter Arbetsförmedlingen. Där som de finländska byråerna blir färre, poängterar svenska Arbetsförmedlingen sin lokala närvaro: "Vårt uppdrag är att så effektivt som möjligt föra samman de som söker personal med de som söker jobb. Vi finns där behoven finns, i hela landet."

Arbetsförmedlingen har 320 lokala enheter. Byrånätverket är tätare i Sverige, trots att arbetslösheten är lägre och urbaniseringsgraden högre (vilket väl borde innebära att man kunde klara sig färre kontor, i städer). Är den svenska modellen då automatiskt bättre? Det finns väl inget entydigt svar, men det är bra att veta hur man tänker på annat håll.

De arbetslösa som bor i Sibbo och Lovisa skriver knappast under ministeriets vision om att stängda byråer inte försämrar tillgången till tjänster. Å andra sidan: hur ofta förutsätts en arbetslös besöka en arbets- och näringsbyrå? De nuvarande "arbetskraftbyråerna" har en marknadsandel på 40 procent av all arbetsförmedling, säger specialplanerare Mika Tuomaala vid Arbets- och näringsministeriet (Yle, 11.1.11).

Ordvalet är intressant: marknadsandel. Arbetsgivare och arbetssökande finner varandra i första hand genom företagens egna direkta rekrytering, djungeltrumman och webben, säger Tuomaala. En betydande del av alla lediga jobb hittas inte längre i arbets- och näringsbyråernas register. Tidningsannonseringen krymper också kraftigt, säger Tuomaala. Enligt honom backar också bemanningsföretagen:

"De senaste åren har det har snackats mycket om bemanningsföretag, men deras andel av rekryteringsmarknaden är bara fem procent, och färska utredningar tyder på att andelen minskar". säger Tuomaala till Yle.

Det finns också en annan intressant utveckling. Somliga kommuner tar lokala initiativ för att sysselsätta arbetslösa.

Lojo stad startade år 2010 ett projekt för att sysselsätta unga arbetslösa. Staden satsade 430 000 euro på ett samarbete med arbetskraftsförvaltningen. Resultatet var 93 kommunala praktikavtal, som resulterade i att 64 unga senare fick ett riktigt arbete – visserligen för viss tid, men i alla fall. Vi kan bara ana oss till vilken betydelse detta hade, inte bara för de unga, utan för staden som samtidigt såg över sin verksamhet. Dessutom ska vi inte underskatta alla kontakter som skapades.

I Lahtis siktar man å sin sida på ett projekt som fokuserar på långtidsarbetslösa. Staten bidrar med pengar som morot. Lahtis har en stor grupp arbetslösa som tidigare jobbat inom industrin, och staden vill bli en försökskommun som tar ett större ansvar för att sysselsätta dem.

Det primära ansvaret för arbetslösa ligger på arbetsförvaltningen, men från och med i höst börjar arbets- och näringsbyråerna överföra en del av ansvaret för långtidsarbetslösa till kommunerna. Kommunernas roll växer, oberoende om de vill eller inte. När nu Lovisa och Sibbo är på väg att förlora sina arbets- och näringsbyråer, kunde man fråga sig om inte de östnyländska kommunerna kunde visa framfötterna? Varför inte en lokal specialsatsning på arbetslösa, ett projekt som kunde komplettera den "marknad" som Arbets- och näringsministeriet talar om. Varför? Den frågan kan man svara på i Lojo och Lahtis: för att det är klok samhällspolitik, som betalar igen sig.

Stefan Holmström

Biträdande chefredaktör