Försvarsdebatt på Facebookvis

Uppdaterat

22.2.2012 kl. 01.00

Publicerad

22.2.2012 kl. 00.59

Beslutet om att inte lägga ned garnisonen i Dragsvik fattades i samband med regeringsförhandlingarna. Det skrev förra SFP-ordföranden och försvarsministern Jan-Erik Enestam på Facebook: "Det kan inte ha varit oklart för någon att skrivningen i regeringsprogrammet avsåg uttryckligen Nylands Brigad." (16.2)

SDP:s partisekreterare Mikael Jungner satt i samma arbetsgrupp som Enestam. Han valde också Facebook för sitt inlägg: "Enestam är en fin man, men han har fel (…) Om vi hade velat besluta om Dragsvik, hade vi skrivit in det i regeringsprogrammet. Det gjorde vi inte, och det var ett medvetet val. Punkt." (20.2)

Enestam och Jungner är inte de enda som uttalat sig. På fredagen uppgav SFP:s Carl Haglund (som också satt i samma arbetsgrupp) att "Dragsvik var ett av Svenska folkpartiets största krav och brigadens öde beseglades när regeringen bildades" (Hbl:s webb, 17.2). Senare samma dag (!) preciserade han för Ilta-Sanomat att man i regeringsförhandlingarna inte tagit något direkt beslut om garnisonen.

Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta delar inte partikollegan Jungners syn på hur det hela gick till: "Vid regeringsförhandlingarna fanns det en mycket bred, en tillräckligt bred enighet över partigränserna om att garnisonen skall bevaras" (Västra Nyland, 8.2, dagen efter att försvarets sparplan offentliggjordes).

Statsminister Jyrki Katainen har också bidragit: "Ärendet kom upp till diskussion under regeringsförhandlingarna, men det fattades inget direkt beslut", sade Katainen till Finska Notisbyrån.

Hur ser då den omstridda passusen i regeringsprogrammet ut? Jo: "Den svenskspråkiga beväringsutbildningen ska säkerställas på det sätt som lagstiftningen förutsätter."

Lagstiftningen? Nå, det finns ingen lag som uttryckligen slår fast att det svenskspråkiga truppförbandet ska verka i Dragsvik. Men: vi har också det politiska sättet att läsa formuleringen, det vill säga vad man "avsåg" med formuleringen. Det är det sättet som rimligtvis är det rätta, eftersom ett regeringsprogram är en verksamhetsplan med regeringens viktigaste uppgiftsområden, inte en klinisk uppräkning med exakt formulerade tankstreck. Det fanns säkerligen någon form av samförstånd i fjol våras, också om detta inte skrevs ut.

Det vet nog också Jungner, som tydligen bara försöker hålla SDP på avstånd från den känsliga frågan. 

Det är också smått absurt att hävda, som Sannfinländarna, att Dragsvik räddades enbart som en följd av SFP-politik.

Det betyder inte att det finns en politisk dimension i det hela. Men att överbetona den är vilseledande. Nylands brigad har dokumenterat starka sidor, sådana som har noterats också på ledarplats i Borgåbladet. Kommendören för försvarsmakten Ari Puheloinen var entydig då han presenterade projektet Försvarsmakten 2015: Det finns mycket som talar för att det är ändamålsenligt att upprätthålla brigaden. Att betona den politiska dimensionen "undergräver förtroendet för vad som tidigare har sagts: att försvarsmaktsreformen bygger på försvarets egna bedömningar", som Yrsa Grüne skrev i gårdagens Hbl. När det hela förenklas till enbart en politisk fråga, med gentlemannaavtal, nedvärderar man Nylands brigad och de som arbetar där. Hur månne det känns för dem? De vet att det gör ett bra jobb, men politiker snackar som om det handlade om en skyddad arbetsplats. Officerare får inte snacka politik, men de skulle säkert trycka på unlike-knappen, om den fanns. Det är lätt att gissa sig till vad många officerare skulle ryta till de som rör om i den politiska soppan: Asento! Taakse … Poistu!

Stefan Holmström

Biträdande chefredaktör