Sex år ska ge en förändring

Publicerad

7.2.2012 kl. 11.05

"Det finns inte så mycket att säga om presidentvalets andra omgång. Slutresultatet var i stort sett det som man vetat i sex år. Det mest anmärkningsvärda i presidentvalet som helhet var att Pekka Haavisto nådde andra omgången", skriver pensionerade Hbl-journalisten Bjarne Nitovuori i sin blogg på hbl.fi, Och visst har han rätt. Det finns inte så mycket att säga om hur det gick i andra omgången; mycket intressantare är att titta framåt. Vad ska presidenten bli?

"Presidenten bör vara hela landets president", sade Sauli Niinistö i sitt tacktal på söndagskvällen.

Det handlar i sin tur långt om en fortsatt avpolitisering. Där som presidenter i många andra länder uttryckligen är frontfigurer för politiska partier, så siktar den finländska presidenten på att vara så avpolitiserad som möjligt. Det här börjar redan i kampanjerna. Det är viktigt att visa upp att man står fri och obunden av partipolitisk styrning, skriver Vasabladets förra chefredaktör och nuvarande kommunikationskonsulten Lars Rosenblad.

"Niinistö har gått som på räls och haft en klar plan för att kommunicera utbrytningen från sitt parti. Först spridda fristående åsikter redan som aktiv dagspolitiker. Sedan talmansposten och en roll ovanför dagspolitiken och till sist sorti från riksdagen ett knappt år före presidentvalet."

Rosenblad anser att också Haavistos kommunikation var oerhört skicklig:

"Mannen är riksdagsgruppsledare för ett regeringsparti och extremt insyltad i allt centralt dagspolitiskt beslutsfattande. Ändå lyckades han bygga ett rykte om sig som en utompolitisk fredsmäklare nästan med Ahtisaariska kvaliteter."

Rosenblad använder sig av ordet "självständighetskommunikation". Presidenten är något av en halvmytisk figur ovanför det partipolitiska, världsliga – samtidigt som kampanjapparaten tutar ut budskapet om hur viktigt det är att nästa president kommer från ett visst specifikt parti. Det finländska presidentvalet är kanske ett slags personval, men det är i grund och botten ett politiskt val där kandidaterna företräder politiska linjer, påpekade också Bjarne Nitovuori före valet.

Vilken roll tänker alltså avpolitiserade Niinistö axla som president? Rent juridiskt sett är hans uppgift definierad. Han är ingalunda maktlös, också om presidentämbetet har reformerats. Det är den mer abstrakta uppgiften som är den intressantaste, så där ur väljarnas synvinkel. Ni vet, det som man brukar beskriva med finlandismen "värdeledare" (arvojohtaja), men som kanske kunde kallas opinionsledare.

Både Niinistö och Haavisto har sagt att de är obekväma med rollen. Det hindrade såklart inte kampanjaktiva och politiker att under valet förklara hur bra just deras kandidat skulle bli som en "värdeledare". President Tarja Halonen har för sin del alltid påpekat att hon aldrig utgett sig själv för att vara en dylik: Värderingar kan inte delegeras till andra personer, sade hon i en intervju för Borgåbladet.

I och med maktbefogenheterna har minskats, är det bara logiskt att Finland under de kommande sex åren ska få se hur presidentämbetet förädlas. Det är en av Sauli Niinistös uppgifter, också om den inte är nedtecknad: under sina sex år ska han utveckla presidentämbetet, uppdatera det. Här kan han inte blunda för det att det finns en stor efterfrågan på ett starkare opinionsledarskap. Det skulle antagligen vara bra om Niinistö valde, till skillnad från sina företrädare, en mer aktiv roll inom just detta område – utan att blanda sig i den konkreta inrikespolitiken, såklart.

Stefan Holmström

Biträdande chefredaktör