Vintern som lärde oss att prioritera

Uppdaterat

4.2.2012 kl. 01.00

Publicerad

4.2.2012 kl. 00.59

Nu finns det inte längre så mycket att säga om presidentvalet. Det kommer som solens uppgång på söndag. Rösta gärna. Din röst är värd lika mycket som den högt uppsatta höjdarens.

Det som är mera intressant är hurudan vardag vi ska vakna upp till på måndag när valet är över. Har någonting förändrats under de här månaderna då vi har lyssnat på debatterna mellan de sex männen och de två kvinnorna?

Med en liten stilla glädje i det vitnande snöovädret kan man säga att Finlands folk nog har en bredd i alla fall. Vill man formulera sig positivt kan man säga att riksdagsvalet i våras var ett slags Kejsarens nya kläder, där sannfinländarna kom åt att säga sanningar om makthavarna som det inte hittills funnit språk för. Sedan kan man fortsätta och säga att midvinterns "Pekka-boom" inför presidentvalet igen visade på den marginal för öppenhet och tolerans som också den finns i alla fall.

Vi har nog lärt oss är att människan är mer komplicerad än vad rubriksnickarna på kvällstidningarna försöker måla upp. Allting är inte svartvitt, inte höger-vänster, inte entydigt rätt mot entydigt fel.

Ett av de mera lysande exemplen är Åbojournalisten och finlandssomaliern Wali Hashi. I Turun Sanomat skriver han att det för honom som muslim med rötter i Afrika inte är något problem att rösta på en kandidat som Pekka Haavisto, fast han då är gift med en annan man, vilket vi i Finland har förstått vara tabu i såväl islam som i den region, därifrån Wali Hashi kommer.

Visst. "I islam är det förbjudet", skriver han. "Men oberoende av det stöder jag en man som har suttit i fredsförhandlingar i Östafrikas öken med en av världens farligaste islamister, Dahir Aweeys, som är ledare för den somaliska terroristgruppen Al-Shabaab."

Det är det som har varit det allra mest värdefulla inför söndagens val. Att vi har tvingats tänka igenom och väga saker mot varandra. 

Vi har ofta en föreställning att en god sak, eller en dålig, bara leder till följande av samma sort. Men så enkelt är det inte. Ibland bryter livet igenom, trots ideologier och hotbilder, och det rätta och fina mellan människor sker.

Till det yttre är det varken lätt att vara muslim eller sexuellt annorlunda i de små samhällena i vår region. Men ändå växer tankar, sympatier och nätverk människor emellan på ett sådant sätt att vi ändå klarar av att vara hyggliga med varandra.

En liten fin sak var när vi hade det vardagliga modet att 2009 tycka att det inte var så märkligt att välja en flicka med muslimska seder till traktens lucia. Och Abir Waked tyckte inte heller det var märkligt att vara med i en kristen helgonlegend, i ortens kyrkor dessutom.

Det är från sådana små steg som blir rätt som allting börjar.

Jan-Erik Andelin

Ledarskribent

Ledarskribent och reporter vid Östra Nyland och Borgåbladet.