Den första generationen sliter, den andra …

Uppdaterat

31.1.2012 kl. 01.02

Publicerad

31.1.2012 kl. 00.59

Den kanadensiska tidningen Toronto Star rapporterade förra veckan om två tonårspojkars fantastiska experiment. Matthew Ho och Asad Muhammad skaffade en väderballong och gröpte ur ett block cellplast. I blocket monterade de några begagnade automatkameror samt en mobiltelefon med ett enkelt positioneringsprogram. Innan de släppte upp sin skapelse placerade Ho och Muhammad en legofigur – med Kanadas flagga – framför en av kamerorna. De två 17-åringarna frågade också luftfartsmyndigheterna om det var ok att skicka upp ballongen.

När vindarna var de rätta, skickades farkosten i väg. Efter 97 minuter damp den ned, 122 kilometer från startplatsen. När pojkarna spårat upp den, kunde de konstatera att kamerorna tagit häpnadsväckande fina bilder.

Matthew Ho och Asad Muhammad siktade högt och lyckades över förväntan med sitt hembygge. Ballongen, som kostat 400 dollar (300 euro) och lördagsslit i fyra månader, uppskattas ha stigit till nästan 24 kilometers höjd.

Det finns ett viktigt sidospår i den här solskensstoryn. Det hela fick sin början då Ho beslutade bli vän med Muhammad, som var nyinflyttad från Pakistan, och knappt kunde prata engelska.

Poängen är viktig. Barn till invandrare siktar ofta högre än andra barn. De har av sina föräldrar fått höra vilken rikedom det är att bo och arbeta i ett tryggt samhälle och ha möjligheten att studera.

Ingen kan förutspå hur högt Ho och Muhammed når, men de vet redan vilka universitet de vill komma in vid.

Ett annat inspirerande exempel är 17-åriga Angela Zhang från USA. Hon läste vid sidan om sina skolstudier biomekanik, och skapade en nanopartikel som biter på cancerceller. Zhang fick i december Siemens' vetenskapspris, värt 100 000 dollar.

I USA sägs det så här: den första generationen sliter, den andra klarar sig redan riktigt bra, den tredje når en helt ny nivå av inkomst, utbildning, hälsa och framgång överlag. Intervjuer som gjorts av filosofie doktor Elina Kilpi-Jakonen tyder på paralleller mellan USA och Finland:

Föräldrar med invandrarbakgrund i Finland intresserar sig klart mer för sina barns studieval än vad finskfödda föräldrar gör. Barnen har å sin sida i ett tidigt skede en bra uppfattning om vad de vill studera, och vart det kan föra dem. Bland unga gymnasieelever med invandrarföräldrar är karriärsplanerna mycket mer utvecklade än bland övriga elever.

Det talas mycket om integration av invandrare. Det talas också mycket om hur Finland behöver nya stjärnor som ska skapa nya finländska framgångar. Ett viktigt bidrag till den debatten kommer från Lotta Haikkola och en studie om invandrarbarnen i Finland (Maahanmuutto ja sukupolvet):

"Vi kan se hur lyckad integrationen har varit först då vi ser hur det går för invandrarnas barn", säger Haikkola. 

I Finland är det för tidigt att dra slutsatser om invandrarbarnens framtid. Det är ändå värt att notera att det finns redan över 40 000 barn och unga som har invandrarföräldrar (läget 2010). Det är inte en jakt på en Ho, Muhammad eller Zhang som är det viktigaste, också om sådana framgångsberättelser kan fungera som inspiration för andra. Det viktigaste är att inse att det finns många unga som känner en stark känsla för att få visa vad de går för, men som kanske inte riktigt känner att de hör hemma här. Kan utbildningsväsendet svara på den utmaningen, att erbjuda dessa unga en miljö där de har samma chanser som alla andra – en känsla av att det är här de vill studera, arbeta, leva?

Stefan Holmström

Biträdande chefredaktör