Brist på motion hotar de ungas hälsa

Publicerad: 26.1.2012 kl. 15.07

Allt fler blir allt fetare. Uppskattningsvis var femte finländare lider av övervikt och finländarna är fetast i Norden.

Grundorsakerna till den oroväckande trenden är två: Vi äter och dricker för mycket och vi rör på oss för litet.

Många oroar sig hur det skall gå för internetgenerationen, för det är i åldersgruppen som vuxit upp med videofilmer, tv-spel och datorer som problemen tornar upp sig. Det finns förstås undantag. Många barn och unga är engagerade i organiserad idrottsverksamhet och idrottar många timmar i veckan och den andelen av vår ungdom har ökat under de senaste åren. Allt för många är ändå de som ägnar en allt för stor del av sin fritid framför datorn eller televisionen ätande pizza och drickande kola. Forskning pekar på att de passiva blir allt passivare.

Enligt Institutet för hälsa och välfärd är vi farligt nära en punkt där folkhälsan allvarligt hotas av bristen på motion.

Paradoxalt nog motionerar den vuxna befolkningen som aldrig förr. Samtidigt som fettlagret under huden blir allt tjockare. De vuxna finländarna spelar innebandy, går på zumba och åker skidor, och blir allt fetare. För den arbetande delen av befolkningen handlar det om att allt fler arbetsuppgifter kräver en allt mindre fysisk insats. Man kunde kanske säga att allt fler sitter framför en dator dagarna långa medan allt färre gräver diken.

Det är trots allt en aning bättre än det låter. På 1990-talet påvisade nämligen den amerikanska forskaren Steven Blair att det alltid lönar sig att motionera. Han kom nämligen fram till att överviktiga som tränade var friskare än otränade med normal vikt. Blair påstår att redan en 30 minuters promenad fem gånger i veckan kan ha en avgörande positiv effekt på hälsan.

För de stillasittande ungdomarna låter redan det mycket. De spontana fotbollsmatcherna och olympiska spel som tidigare generationer ägnat mycket tid och energi är ett minne blott. Barn var förr i en ständig rörelse och fritiden tillbringades utomhus, på gården, i skogen eller kanske på åkern där man hjälpte till med jordbruket. Så är det inte mera.

Mycket oroande är också att barnens idrottsvanor i dag till stor del beror på föräldrarnas socioekonomiska situation. Ju högre utbildning föräldrarna har desto sannolikare är det att barnen idrottar. Det finns också ett klart samband mellan inkomst och fetma och därigenom också mellan inkomst och hälsa.

Fortsätter vi så här kommer sjukdomar som typ 2-diabetes och högt blodtryck att drabba allt fler och allt yngre.

Man kunde kanske tala om de rika och de vackra och visst, det finns dyra gym som inte släpper in personer med mycket övervikt, det är inte bra för deras image.

Staten gör sitt för att vi inte ska äta ihjäl oss i tevesoffan. Just nu pågår ansökningen till Undervisnings- och kulturministeriets projekt En skola i rörelse. Syftet med projektet är att främja jämlika, likvärdiga och tillgängliga möjligheter till idrott och motion, att förebygga utanförskap i fråga om idrott och motion och att reducera hälsoskillnader. Syfet är lovvärt men hur skall en satsning i 10-15 storstadsskolor kunna rädda en hel generation?

Här handlar det förstås om ett av många projekt. Utöver En skola i rörelse finns det eftermiddagsklubbar med en idrottslig profil, olika kurser inom ramen för medborgarinstituten och motionsverksamhet arrangerad av olika föreningar och sammanslutningar.

Tillfällen att röra på sig finns, men hur ska vi vuxna kunna inspirera våra barn att röra på sig mera? Kanske vi borde följa Steven Blairs rekommendationer och till en början nöja oss med det lilla och ta en kort promenad eller skidtur tillsammans med våra ungar.