Ingen röst går förlorad

Uppdaterat: 23.1.2012 kl. 01.48
Publicerad: 23.1.2012 kl. 01.47

Undrar vad de moderna opinionsmätningarnas fader George Gallup hade dragit för slutsatser av gallupsiffrorna i Finland. Hade han förbryllats av hur många som uppger att de ännu inte vet hur de ska rösta? Bloggaren Gustav med W – eller Gustav Wägar som han heter – kommer säkert med en riktigt bra beskrivning av hur många tänker. Han själv har låtit bli att förhandsrösta; han vill följa med hur "racet" utvecklar sig ända fram uppgörelsen.

"Det betyder inte att jag inte vet vad jag vill, nej, det innebär bara jag vill behålla möjligheten att komma så nära mitt eget mål som möjligt."

Det egna målet, alltså. Och det egna målet är kanske inte en specifik kandidat, utan det att kanske två–tre uppfyller måttet. Det är ett helt rationellt beteende. Det att så många inte vill (eller kan!) uppge vem de ska rösta på är ändå bättre än att folk svarar vad de tror att utfrågaren vill höra. Det är nämligen ett erkänt fenomen inom åsiktsmätningens svåra vetenskap.

Samlingspartiets Sauli Niinistö och De grönas Pekkas Haavisto anser för övrigt att opinionsmätningarna kunde begränsas: Niinistö tycker de kunde upphöra två veckor före valet, Haavisto senast då förtidsröstningen börjar. Några vägande argument har de ändå inte. För de som vet vem de ska rösta på, spelar gallupar ingen roll. Och det väl inte fel att väljare låter sig påverkas av sena gallupar?

"De senaste gallupresultaten inför presidentvalet har skapat en situation, som är idealisk för så kallat taktiskt röstande."

Det skriver Bjarne Nitovuori, pensionerad Hbl-journalist, i sin blogg på hbl.fi. Deras åsikt, taktiska röst, blir inte mindre värd för det. Att vänta innebär också en möjlighet, om man så vill, att in i det sista söka efter politiska nyansskillnader.

Tidiga gallupar kan också vara vilseledande. George Gallup är främst känd för att han förutspådde att Franklin Roosevelt skulle bli president år 1936, men han missade kapitalt i presidentvalet 1948. Gallup trodde själv att misstaget berodde på att utfrågningarna upphörde tre veckor före valet.

Taktikröstning är för övrigt inget egentligt nytt, trots att det "kunde märkas genast år 1994 då presidenten för första gången utsågs genom direkt folkval", som Börje Hästbacka skrev i Österbottens Tidning. Taktikrösta kan man i alla val som har en kvalomgång, också med elektorer. Orsaken till att detta förekommer är att vi har flera kandidater som verkligen kan utmana varandra. Urho Kekkonen och Mauno Koivisto var så överlägsna att det inte hade funnits någon poäng i att taktikrösta ens om vi hade haft direkta folkval med en kvalomgång.

Att taktikrösta är helt logiskt. Vi tar ett exempel: En person som absolut vill ha Sauli Niinistö till president kan gott välja att rösta på Paavo Väyrynen i första omgången, om hon eller han anser att det är lättare för Niinistö att möta Väyrynen än Haavisto i andra omgången. En röst för Väyrynen i första omgången är på så vis en röst mot Haavisto – och samtidigt ett sätt att stödja den egna favoriten Niinistö.

Lika rationellt är det att i första omgången rösta på sin kandidat också om man inte ens själv tror att personen tar sig vidare. Varenda röst är en signal om en individs vilja. Ingen röst går förlorad, trots att sex kandidater slås ut på söndag kväll. Hur som helst, hur det än går i morgon – eller i den andra omgången – så är det skäl att glädjas över att det faktiskt inte finns någon anledning till egentlig oro över slutresultatet. Trots det senaste årets politiska omvälvningar behöver vi inte bekymra oss för de kommande sex åren, i alla fall då det gäller presidentämbetet.