Niinistö en ekonomins Kekkonen?

Uppdaterat: 6.1.2012 kl. 01.29
Publicerad: 6.1.2012 kl. 00.59

Ibland får man gå över ån efter vatten. Som när man tar in den bästa och tydligaste beskrivningen av läget i Finland genom att lyssna på finländare i rikssvenska medier.

Det politiska språkets värld är komplicerad. Varje ord har använts tidigare och satt bilder i huvet på oss. Förklaringar behöver ibland ges av utlänningar, eller på främmande språk, för att belysa vad allt egentligen handlar om.

I ett program på SVT2, gjort av tv-bolagets finska redaktion, kunde man i förrgår se vårt kommande presidentval genom ett förklarande filter. Till svenskar kan man ju lättsammare säga att hösslet kring Finlands president är lite överdrivet. Det handlar om en politisk figur, fysiskt smått inklämd i Heidenstrauchs palats vid Salutorget, fråntagen en hel del av sin makt.

SVT hör Timo J. Tuikka, en visserligen akademiskt meriterad forskare, men med mera talang åt anekdoterna. Tuikka har öst ur det färggranna galleri av kommerseråd, fixare, ryska diplomater och älskarinnor som den största av våra presidenter, Urho Kaleva Kekkonen, omgav sig med.

Det sättet att närma sig statsöverhuvudet har kommit i skymundan i dag. Ändå är det genom en politikers vänkrets man allra bäst ringar in hans eller hennes person. Säg mig vem du umgås med... Det galleriet beskrivs tydligen ofta först i efterskott. Nu för stunden är vi inom dagligmedierna lata, väljer att låta kandidaterna spela sin roll, ackompanjerar enligt noterna ur vårt orkesterdike.

Pressfrihetens yttersta väsen är att man själv bestämmer när man censurerar sig själv.

Den populäre Sauli Niinistö, tidigare talman och finansminister, talar om ett omfamnande, inneslutande samhälle, där ingen lämnas utanför. Men vilka är åtgärdsförslagen? Vill man vara ett föredöme, bör man kunna visa på hur man gör. Eller hur ens vänner gör.

I det svenska programmet om det finländska valet är Timo J. Tuikka frispråkig ifråga om de tolv åren med Tarja Halonen. Det är lätt att hålla med honom om att Muminmamman i något skede hade kunnat visa en klo åtminstone i de frågor som gjorde henne till pionjär som statschef. I synnerhet när hon förnyade mandatet 2006 hade det varit läge att tuta och köra. Men icke det.

Tuikka anser att Halonen då snarare går till historien som grinig ifråga om att presidentens makt skulle flyttas till statsminister och riksdag.

Speglat mot utlandet blir det tydligt hur vi finländare tillskriver presidenten en makt som han eller hon inte har. Ur det föds också det politiska tomrum, i vilket en driven politiker kan ta sin plats vid den lucka i republiken, framför vilken ingen annan fattat att köa.

Tuikka har med ett omfattande material beskrivit president Kekkonens "konster" som maktutövare. Ur det perspektivet bedömer han att favoriten Sauli Niinistö skulle komma att ta för sig av en ekonomisk makt på axeln näringsliv-handel-utrikespolitik.

Det är också ett tidens tecken att framtidens presidentmakt vägts på våg av en arbetsgrupp ledd av Christoffer Taxell, visserligen med grund som jurist och långvarig minister, men också som en av topparna inom näringslivet i Finland.

För Niinistö är det nu eller aldrig. I ett Finland med växande inkomstklyftor och ökad rovdrift inom äldre- och hälsovård har en högerikon sannolikt inte längre en chans inom något år, om missnöje, populism eller nyare vänstervågor tar över.

- - -

Se SVT2:s program Kohti valtaa / Mot makten här