Varför inte testa ett helt nytt straff?

Uppdaterat: 31.12.2011 kl. 01.00
Publicerad: 31.12.2011 kl. 00.57

Ungefär 290 personer omkom i vägtrafiken i Sverige år 2010. Det är det lägsta antalet på nästan 100 år. Det där med "nästan 100 år" kan låta lite besynnerligt, men vägtrafiken skördade många liv långt före bilarna. Biltrafiken i exempelvis London har aldrig kommit ens nära de olyckssiffror som hästtrafiken hade på sin tid.

Men tillbaka till Sverige. I år ser det ut som trenden vänt: det totala antalet trafikdöda är större än 2010. Det är intressant, eftersom så sker också i Finland. Vägtrafiken skördade hos oss 288 liv i år, jämfört med 272 ifjol.

Trenderna i de två länderna är ändå inte likadana. I Sverige har antalet trafikdöda halverats på tio år, i Finland har utvecklingen varit klart långsammare med en nedgång på kanske en fjärdedel. Det som fortfarande är så svårt att förstå är att två länder med så olika stora befolkningar kan ha lika många trafikdöda.

"Det går inte att vara nöjd över nuläget", säger Trafikskyddets vd Anna-Liisa Tarvainen.

Nej, det går det definitivt inte.

För att förstå vem som förolyckas i trafiken är det viktigt att bryta ned de stora talen. Av de 288 trafikdöda handlar uppskattningsvis 70 (!) om självmord, uppger föreningen för mental hälsa i Finland, FMHF. Självmord i trafiken är en aspekt som inte lyfts fram så ofta. Det är inte heller så mycket man kan göra åt den, trafiksäkerhetsmässigt sett.

I Sverige har man redan gått in för att de personer som begår självmord i trafiken inte ska ingå i olycksstatistiken. Borde det också göras i Finland? Å andra sidan är det säkert svårt att entydigt plocka ut dessa från olycksstatistiken.

En sak där vi gott kan följa Sveriges exempel är arbetet med att bygga så kallade mötesfria vägar. Sverige gick i ett tidigt skede in för vägar med mitträcken, eller 2+1-vägar som de också kallas. Inom några år ska tre fjärdedelar av alla svenska vägar med hastighetsgräns på 80 km/t eller högre ha mitträcken.

En verkligt stor andel av dödsolyckorna i Finland är singelolyckor, över en fjärdedel. I den gruppen hittas många unga trafikanter som förlorat herraväldet över sin bil. Samt såklart de som kör berusade eller drogade.

Rattfyllon ligger bakom 25–30 procent av dödsolyckorna. Utvecklingen har i stort sett stampat på stället i över tio år. Av EU-länderna har utvecklingen varit den samma endast i Italien och Rumänien.

Enligt institutet för hälsa och välfärd, THL, har den finländska rattfylleristens "profil" varit oförändrad under perioden 1990–2008. Det gäller andelen av trafikanterna och alkoholhalten i blodet. Lite cyniskt kan man notera det positiva i att de olyckor som rattfylleristerna förorsakar inte blivit fler, trots att alkoholkonsumtionen har ökat.

För att komma åt rattfylleriet behövs i alla fall strängare straff. Den som sätter sig bakom ratten med för mycket alkohol i blodet bör dömas enligt en straffskala som motsvarar försök till brott mot liv.

En sänkt promillegräns torde också vara klok. Argumentet mot detta har varit det att de med mycket alkohol i blodet undgår razzior medan polisen tvingas skjutsa de med lite alkohol i blodet till blodprov eller precisionsalkometer. Varför då inte införa en helt ny strafform. Om en bilist grips med 0,2–0,5 promille i blodet, så förses bilen med hjullås. Låset öppnas tidigast nästa dag, mot betalning. Det kan skötas av en väktarfirma. Inga egentliga kostnader för polis och rättväsende, men en åtgärd som säkert har en pedagogisk effekt. Om du smakat, får du kanske inte böter, men bilen får stå. Och polisen kan stå kvar vid vägkanten och fortsätta med sin razzia.