Steg två för Lovisa i renoveringsboomen?

Uppdaterat: 13.12.2011 kl. 01.04
Publicerad: 13.12.2011 kl. 00.59

I lördags hade vi på ÖN intervjuat möbelkonservatorn Niko Niinioja från Strömfors. Uppenbarligen har han inte bara händerna fulla av gamla yllesockor som behövs för fransk polering – utan också i allmänhet händerna fulla av jobb.

Det kunnandet förtjänar att odlas i Lovisa. I en värld som delas upp i industri å ena sidan och kultur å andra sidan kommer just detta mittemellan – allt hantverk och allt arbete med de vackra vardagsföremålen.

Lovisa har som stad gjort en stor upphämtning kring projekt som Renovera ger mera, sedermera Lovisa historiska hus. LHH har också vuxit upp "underifrån", av vanligt folk som ville öppna sina hem och visa sina hus. Det har också vuxit "utifrån"; många av entusiasterna är inflyttade ny–Lovisabor.

Boomen kring de gamla husen visar också hur den generation som en gång sökte en enklare, sparsammare livsstil – under skällsord som skäggmurvlar, palestinasjalar och grönpipare – nu har nått åldern då livet trots allt har avkastat ett kapital. Som omsatt i pengar kan bli rejält sexsiffrigt om det vill sig.

Lovisa historiska hus – säger man bland dem som jobbar med evenemanget – har nått behovet att ta nästa steg. Evenemang av den här kalibern har egentligen en livscykel året om. Man vill kunna hålla kontakt med hantverkare, materialförsäljare, byggare och beboare, med alla dem som har gjort själv och vet; också under den mörka tiden av året.

Med allt det kunnande som finns på orten, både bland proffsrenoverare, och bland dem som skuldsatt sig och hamrar själva, kunde man ordna ett "diameterprogram" på den andra sidan av året. Det är inte så kul att vandra omkring i Nedre stan en regnig vinterdag som i år, så som det är i augusti. Men man kanske vill sitta inomhus och ha verkstäder (för en gång skull i ordets rätta betydelse), seminarier om renoveringstekniker, köpa och sälja grejs.

Ett sådant "365–perspektiv" skulle i alla fall kräva en kommersiell partner, mera offentligt stöd från Lovisa stad och mera push från oss inom de lokala medierna. Det väckte en liten förstämning när LHH valde den utomsocknes gratistidningen Vartti som sitt husorgan, om ordvalet tillåts. Å andra sidan är det väl runtom landet den stora LHH–entusiasmen finns spridd, inte bara här på orten. Om det förr hette att ingen är profet är sin hemstad, kan man väl numera säga att ingen är entusiast i sin hemstad. Utom några då.

Inför en ekonomisk nedgång kan det vara bra att, så att säga, se om sitt hus. Det ligger ekonomi i att själv kunna underhålla, renovera, fixa, eller att åtminstone tänka ut det på papper. Att spåra fuktskador själv, isolera, spara energi, snickra lite, mura, gjuta. Plus allt det terapeutiska som ligger i att för en gångs skull ta lite tid för det hus i vilket man själv bor.