32 mil till Sankt Petersburg

Uppdaterat: 12.12.2011 kl. 02.44
Publicerad: 8.12.2011 kl. 00.59

Kring självständighetsdagen for en klokskap om det ryska dumavalet runt på Facebook. Om Finland inte hade lösgjort sig från ryssarna 1917, sa man, skulle vi se en aning annorlunda på hur det eventuellt fuskades i valet.

Stort i Ryssland är i alla fall att demokratin fick ha sin gång. Paret Putin-Medvedevs, Batmans och Robins, segertåg är trots allt inte helt spikrakt. Förenade Ryssland, partiet som stöder dem, tappade 77 platser av de 450 platserna i duman, likaså sin absoluta majoritet.

Här i vardagen, vid den stora motorvägen, är följderna troligen de samma som analytikerna ser också globalt. Det blir inga stora förändringar kring Ryssland. Åtminstone inte just nu.

Mellan vanliga finländare och vanliga ryssar råder ett behagligt samförstånd. Vi sade länge att det högsta trappsteget i Europa ifråga om välstånd var vid Vaalimaa. Men det känns inte längre så. Ryska familjer checkar in på våra badhotell, beställer pizza, midvintershoppar och det är allt mindre märkligt. Det är förstås bara är isbergets topp av den väldiga ryska befolkningen, men ändå.

Mera spänt kan det bli inför det ryska presidentvalet om fyra månader. Vladimir Putin siktar på att bli president igen, men från en krympande plattform av understöd.

Ryssland är en presidentstat. Innan vi ironiserar mer om det ska vi minnas att systemet till stora delar var precis lika i Finland en gång. På Kekkonens dagar utnämnde presidenten suveränt lokala guvernörer, landshövdingarna, som nu i Ryssland. Han utnämnde rentav professorer vid universiteten och biskopar i kyrkorna.

Den ryska demokratins bekymmer är statens spelregler. Det är svårt att grunda partier; inte ett enda nytt har grundats sedan 2004. För fem år sedan hade Ryssland 37 partier, i dumavalet var de sju, bara fyra fick in ledamöter.

Få partier har en klar ideologi. Det tydligaste programmet har kommunisterna som utgör 19 procent av duman. De vill på nytt ha en starkare stat inom social omsorg och tung industri. I övrigt handlar partiväsendet i Ryssland om maktkonstellationer, oöverskådliga för oss i väst.

Nationalismen och ett bröstande mot väst börjar ta plats. Gamla Pravda har ersatts av en ny sanningssägare inom tv och sociala medier. Russia Today, RT, har etablerat sig på ett sätt som man framför allt inte kan undgå på videotjänsten Youtube.

RT är Rysslands egen BBC eller Al-Jazira; en tv med språkkunniga nyhetsankaren, som utan bekymmer företräder hela världen och inte låter det minsta ryska. Men RT står för en tydlig moteld mot nyhetsförmedlingen i väst.

Ibland finns de tydligaste bitarna av fred i det lilla. Det känns ibland småpetigt att samtal mellan Finland och Ryssland numera mest tycks handla om småplock kring turism, visumkrångel och virkestullar. Men det är bra att det är så. De stora frågorna sköts på EU-nivå.

En viktig, mänsklig buffertzon i Europa skulle finnas i ännu mer utbyte mellan östliga Finland och Karelen, genom att vi fick ha mark, fritidsstugor och företag hos varandra. Ryska sommargäster med egna stugor fyller nu bybutiker och sommarkaféer hos oss. Men på den ryska sidan av gränsen är vi inte välkomna på samma sätt.

Trots omställningar i världen är läget vid vår östgräns ovanligt bra och stabilt. Det är fortfarande trettiotvå mil till Sankt Petersburg. Som alltid.