En trivsam skola med alltför låg ribba

Uppdaterat: 22.11.2011 kl. 01.22
Publicerad: 21.11.2011 kl. 17.50

Den svensk-australiska forskaren Anna Dall slår larm om att finlandssvenska skolelever inte ids i skolan – jämförda med elever i andra länder.

I hennes studier i fem skolor runtom i Svenskfinland tycker eleverna inte att modersmål eller grammatik är viktiga, eller att klassisk litteratur har betydelse. "Det fanns ingenting i min enkät som en majoritet av de finlandssvenska eleverna tyckte var viktigt", säger hon.

Det är förstås inte svårt att såga Dalls preliminära resultat. Hon har talat med bara 85 finlandssvenska elever. I Australien skriver hon doktorsavhandling vid det lågrankade Sunshine Coast-universitetet. Hennes forskning i australiska skolor har torkat in i brist på svar. Anna Dall har gjort sig namn inom aromaterapi och hälsokost, mindre då inom pedagogik och språk.

Men i den debatt som har följt ger många henne ändå rätt – finlandssvensk skolgång är slapp. På webben skriver också folk inom svenskspråkig utbildning att allt detta inte är rök utan eld. Sådant tär på humöret. Det kommer bara någon månad efter att en annan forskare vid Helsingfors universitet visade att finlandssvenska Pisaresultat var upp till ett helt skolår sämre än finskspråkiga elevers.

Reflexerna knycker nu i byxbenen på många oss. Dall jämför med den finska skolan, som vi anser vara mera burdus och bråkig. Dall jämför med skolan i Sverige, om vilken vi gärna säger att den knappt ger betyg eller lär eleverna läsa.

Men stopp där. Vad har vi då missat med vår egen finlandssvenska skola? Vi lever gärna med mysbilden att den är trevligare och snällare, och att de värsta moppegängen är i den finska skolan.

Men i själva verket har vi kanske – från allra första klass – omedvetet bäddat in våra barn i ett finlandssvenskt snällt lullull; man gör så gott man kan och det får lov att räcka. Kanske det ligger som en tyst betonggrund i den finlandssvenska skolan – att också den som går ut skolan med bottenbetyg ändå hittar sin plats i det finlandssvenska nätverket.

Nu kan det förstås hända att Anna Dall på sitt landsbygdsuniversitet i Sippy Downs (nära Golden Beach och Pelican Waters och andra okända platser i Australien) får sin forskning motsagd. Men det kan också hända att hon med sin hacka har råkat slå i någonting hårt.

Det kan hända att hon har hittat medaljens frånsida i det lyckliga Svenskfinland. Att man är lycklig och trygg i den värld man inte lämnar; så länge man aldrig ger sig ut i riktig konkurrens med finskspråkiga som har gått mera ambitiöst i skola.

Om det här fortplantar sig så att vi också på andra samhällsområden nöjer oss med halvbra och "helt kiva" så kommer vi finlandssvenskar med tiden att trivas med att bada i ljumt vatten. Men vi kommer också att få ett Svenskfinland med en vemodig och sorglig framtid.