Den heliga torven och regionpolitik

Uppdaterat: 9.9.2010 kl. 23.00
Publicerad: 9.9.2010 kl. 22.59

Torvens andel av den totala energiförbrukningen i Finland har sedan 1990 varierat mellan fem och åtta procent. Användningen varierar stort under årets lopp. Då kvicksilvret sjunker är torven ett logistiskt bra element för el- och värmeproduktion. Torven är en dominerande energikälla i många värmekraftverk i inlands-Finland: över 750 000 hem i 50 städer får sin fjärrvärme från torven. Till torvens fördelar hör också att den är närenergi och inte minskar: Finlands torvmassa ökar varje år med dubbelt så mycket som det som utvinns. Därtill är torven är sysselsättande energiform.

Det här var de positiva sidorna.

I andra vågskålen har vi de enorma utsläppen. Ordet "enorma" är korrekt då det handlar om en energiform på stenkolsnivå. Den torv som brändes år 2007 gav 6–7 procent av Finlands energi men förorsakade hela 17 procent av växthusgasutsläppen.

Det går inte att förneka att torven är en svår ekvation. Torvutvinning minskar utsläppen av växthusgasen metan, och när träd planteras på en uttjänt torvmyr binder dessa koldioxid. "Den totala effekten på växthusgasbalansen är komplex", medger torvkritiska svenska Naturvårdsverket, som anser att torven "i stort sett" motsvarar fossila bränslen då det gäller växthusgaser. Världsnaturfonden WWF anser att torven bidrar med endast en marginell nytta i form av sysselsättning och energi. Torvbrytningen står också i stark konflikt med klimat- och naturvårdsmål, uppger WWF. I Sverige och hos skulle torvutvinningen ha upphört för länge sedan, om inte staten med regionpolitiska åtgärder hade gett konstgjord andning till näringen.

Hur vi än vrider och vänder på torven, hör den hemma på svarta listan. Det enda rätta är att på lång sikt avveckla energiformen. Under inga omständigheter finns det argument för att torvenergin skulle vara skattebefriad, något som föreslogs i en utredning gjord av statens tekniska forskningscentral VTT.

Nu har det också klarnat att forskaren som svarade för utredningen, Satu Helynen, är medlem i internationella torvföreningen IPS. IPS är i Finland inhyst på samma plats som Torvindustriförbundet, som driver torvproducenternas intressen. Det här luktar illa, med besked, oberoende av att IPS igår i ett pressmeddelande förklarade att föreningen ingalunda är en intressebevakare. Kanske det, men exempelvis svenska torvproducenterna STPF uppger i alla fall klart att de bedriver ett aktivt internationellt samarbete i IPS.

Vem var det då som valde Helynen för jobbet? Och hur kunde Helynen ta emot uppdraget trots att hon bunden till en part i torvfrågan – oberoende av vad IPS' syften är. Att i det här hänseendet påminna om att det i tiderna särskilt noterades att VTT:s utredning skulle vara "objektiv" låter som ett skämt. Ska inte alla VTT-utredningar vara objektiva?

Torvcirkusen kastar nya skuggor på VTT och dess osunda kopplingar till politiker. I augusti skrev Helsingin Sanomat att VTT:s ledning i energifrågor utövar påtryckning mot anställda, som förbjuds komma ut med obekväma åsikter. VTT-munkavlen omfattar enligt HS flera sektorer som regleras av staten och ministerier.Den ultimata sanningen om den heliga torven hittas såklart i den nationella klimatstrategin: ett av strategins mål är att bibehålla torvens ställning som ett konkurrenskraftigt alternativ. I klarspråk betyder detta följande: när torven miljömässigt och ekonomiskt inte är ett hållbart alternativ så är det bara att skapa helt nya argument eller hitta nya sätt att räkna ut konkurrenskraften. Varför kan inte torvlobbare som Mauri Pekkarinen strunta i hela utredningsteatern och säga rakt som det är: de vill elda torv som en regionpolitisk åtgärd och strunta i utsläppen.