Det finns de som går hungriga till skolan

Uppdaterat: 8.9.2010 kl. 23.00
Publicerad: 8.9.2010 kl. 22.59

Många högstadie- och i gymnasiebarn i Lovisa har på sistone fått uppleva en alldeles ny känsla. De har kommit till skolans matsal men inte fått annat än tomma tallrikar framför sig. Lyckligtvis är det inte så att stadens pengar tagit slut. Det handlar om tillfälliga trubbel i stadens centralkök, som har lett till maten inte att räckt till alla.

Pinsamt, utan tvekan. Lite förnumstigt kan man säga att det kan vara bra för barnen att lära sig att maten inte är någon självklarhet. Men det är inte riktigt schysst. Vi lever i ett samhälle som nog ska kunna se till att alla skolbarn får mat.

Det här skulle inte ha hänt förr, kan vi däremot notera. På den tiden då alla skolor hade sina egna kök, såg husmor till att maten räckte till. Och om det av någon orsaka såg ut att knipa, fanns det alltid något extra att plocka fram ur skafferiet. Det är skäl att notera att Lovisabarnen såklart har fått bröd att äta. Somliga har pallrat sig iväg till en butik för att fixa sig ett mellanmål.

Motsvarande problem kan säkert förekomma i alla städer där det strular till sig i centralköket. Om matlogistiken dessutom nyligen har lagts om, så som är fallet i Lovisa, så är det inte ens konstigt att det kan bli några missar. Men om de fortsätter, så är det såklart inte acceptabelt.

De tomma tallrikarna utgör en liten motvikt till det att nyheter om skolmat oftast handlar om hur "illa" den smakar och om barn som struntar i den. I våras lockade en skola i Träskända eleverna att äta skolmaten genom att dela ut biobiljetter. Det, om något, är ett i-landsproblem.

En otrevlig sanning är att det finns många barn som inte får tillräckligt med mat där hemma. För dem är skolmaten – det finländska samhällets stolthet – verkligt viktig. Problemet är inte om barnen kommer hungriga hem från skolan, utan om de går hungriga till skolan. Det finns säkert en hel del lärare som vet vilka barn som brukar vara särskilt hungriga på måndagar. Frågan om denna måndagshunger diskuteras också på flera familjeforum, såsom forum som kaksplus.fi eller vauva.fi. En av diskussionstrådarna har rubriken "Kan ni inte ge era barn ens en varm måltid på veckoslutet, så att de inte måste äta en hel kastrull skolmat på måndagen?". På samma sätt kan många vuxna notera att somliga av deras barns gästande kompisar kan klämma i sig en himla mängd vareviga gång de erbjuds mat.

Alla barn äter förstås då och då enorma portioner, så vi ska inte tro att vi kan identifiera dem så där bara. Det är också skäl att notera att ett barns hunger inte har en automatisk koppling till att familjen har det knapert. En kurrande mage korrelerar inte alltid med fattigdom. Barn går hungriga i många hem där det är oroligt på många andra sätt. Det kanske förekommer våld, eller så håller föräldrarna på att förgås av stress och slit. Ordet dysfunktionell beskriver läget bra; det handlar om hem där barnen ofta själva får se till att de får något i krävan, förutsatt att det finns mat där hemma, förstås.

Hunger i barndomen är ett allvarligt symptom som inte får nonchaleras. En stor kanadensisk studie av över niotusen barn och ungdomar i åldern 10–21 år avslöjade en stark koppling mellan hungerkänsla och sjukdomar, bekymmer som utvecklades till kroniska bekymmer då barnen blev äldre.

Hur många är då de barn som inte får nog med mat där hemma? Det är en fråga som knappast någon kan ge ett så värst exakt svar på. Antalet är inte det viktiga, det viktiga är att minnas följande: för somliga barn är skolmaten mycket, mycket viktigare än för andra. De ska kunna lita på att de varje dag får en riktig måltid och äta sig mätta.