Nadja Söderlund uppträdde med sin egen sång Can't Go On.Mikael Green

Ströhö i Toner - ett klart vårtecken

BORGÅ. Sedan år 1984 har Ströhö i Toner varit ett klart vårtecken och i torsdags var det igen dags för en musikalisk mönstring.

Uppdaterat: 15.4.2011 kl. 13.52
Publicerad: 15.4.2011 kl. 13.50

Som vanligt öppnades det hela säkert med signatursången Ströhö i Toner. Kören har en bra klang och husbandet får det hela att svänga. Speciellt Alex Lyttinen gör bra ifrån sig med sin lilla leadgitarr. Som kvällens speakrar fungerade ovan nämnda Alex Lyttinen, Sofia Aalto, Sofia Sigfrids, Sandra Snellman, Mirella Träskelin, Sofie Törnblom, Iines Vikiö, Amanda Wilén och Ronja Väisänen.
Nordmans Vandraren inledde själva programmet med ett rätt så stelt framförande av Isabella Partanen och Sofia Wilén. I skolsammanhang är det aldrig lätt att gå upp på scenen först och flickornas nervositet fick ett litet övergrepp. Sången lät därför litet falskt på sina ställen.
Gärna omtagning
Bland det 15 numren fanns som vanligt vissa som stack ut till sin fördel, andra till sin nackdel och många olika musikstilar var representerade.
Nadja Söderlund tar plats på barstolen och framför sången Can´t Go On som hon komponerat själv. Tyvärr har hon tagit fel mikrofon och man hör inte största delen av första versen. Musikläraren Rolf Danielsson går raskt upp på scenen för att få reda på vilken mikrofon som används och anmäler numret åt ljudmixaren Jonas "Blomman" Blomqvist.
Det hade varit helt på sin plats att i en sådan här situation att börja om sången på nytt. Nu kommer vi in i mitten av något som visade sig vara en riktigt bra poplåt fint sjungen av Nadja som också spelade gitarr.
Janina Ahrenberg uppträdde ensam med Kina Grannis sång Valentine. Janina har en vacker röst och uppträder som en riktig sing & songwriter.
Sedan var det dags för pojkarna Miika Järvinen, sång och gitarr, Alexander Nieminen på gitarr, Nicolaj Nieminen på bas, David Smeds på trummor och Unna Heimberg på klocka. De fick det nog att ta glöd igen med Metallicas For Whom the Bell Tolls. Grabbarna stortrivdes på scenen och bjöd på bra show.
Maryelle Steffansson verkade säker och uppträder bra. Hennes tolkning av Onerepublics sång Stop and Stare var en njutning att lyssna till.
Skolpubliken på torsdagen var av den tacksammaste sorten och hjälpte till med att hålla stämningen uppe. Ja, nu är våren här.