Lovisabördiga Jacita Bengts medverkar i boken "Mera Kackel"

Publicerad

2.9.2010 kl. 11.54

Boken har kommit ut alldeles i dagarna. Jacita Bengts, som är en av 33 skribenter, deltog vid det känsloladdade boksläppet i Luleå i svenska Norrbotten. För hennes del är det första gången en text blir publicerad i en bok.

ÖN har fått ta del av texten "Fritt fall" i sin helhet och bedömer den som mycket välformulerad. Författaren blottar på ett mycket moget och modigt sätt sitt innersta genom att skriva om en upplevelse som berört henne djupt.

2004 gav nätverket Magma ut antologin Kackel. Boken Mera Kackel är en uppföljare till den.

– Titlarna anspelar på att kvinnors berättelser genom tiderna avfärdats som pladder, babbel, sladder eller hönsgårdskackel. Men vad det egentligen handlar om är insikter, empati och livsvisdom, säger Helena Jönsson, initiativtagare och redaktör för böckerna samt grundare av Magma.

Precis som i den första Kackel-boken närmar sig författarna vitt skilda företeelser och fenomen med humor, nyfikenhet, vishet, värme, lust och ursinne. Texterna behandlar allt från beslöjade kvinnor och mjölkstinna bröst till åtrå, otrohet och barnlöshet.
Under bokmässan som pågår i Göteborg 23–26 september kommer Jacita Bengts att läsa utdrag ur sin text. Även andra av författarna till Mera Kackel medverkar på mässan.

Boken kan beställas direkt från förlaget via e-post: info@lumio.se. Inom kort finns den även till försäljning via bokhandlar på Internet, till exempel på www.adlibris.com. Priset är 180 svenska kronor.

Prologen till "Fritt fall" lyder så här:
Min telefon ringer och jag fumlar en stund innan jag hittar den och svarar. Det är rätt sent på kvällen och jag har gått och lagt mig, totalt tömd på energi efter dagen och tacksam för att ha fått lägga mig ner, forma kudden bekvämt under huvudet och tömmas på tankar. Det är tidig höst och en vanlig vardagskväll, och jag har ingen aning om att detta sena samtal innebär slutet på mitt liv såsom jag känner det. När en för mig obekant ung kvinnoröst uttalar sig anstränger jag mig för att uppfatta vad hon säger. Sedan blir jag kall. Iskall. Lämna honom, säger rösten, som avslutning på samtalet. Han är min. Han har varit min redan länge. Och då kommer smärtan, och det gör så ont, så ont.