Villa Ekholm döljer ett trädgårdseldorado

Uppdaterat

30.8.2010 kl. 09.13

Publicerad

29.8.2010 kl. 16.01

- Kalla mig Hanne bara, säger hon. När jag var liten användes namnet Hannele ofta då jag skulle tillrättavisas.

Hanne Aromaas mamma dog 2003 då hon var 99 år gammal. Då löste Hanne ut brodern som bor i Helsingfors. Men han och en stor del av släkten hälsar fortfarande ofta på hos Hanne på Kretsgången. Så sent som för ett par veckor sedan firades ett stort 60-års kalas på gården.

- Då tog lagret av rödbetor nästan slut, konstaterar Hanne.

Vilket känns ganska otroligt då man ser mängderna av grönsaker, rotsaker, sallader, frukter och bär som odlas i trädgården.

De enorma äppelträden har under den heta sommaren skänkt välkommen skugga. Likaså de av olika slingerväxter och blommor omgärdade sittplatserna i trädgården. De ligger där som små oaser och erbjuder en lisa för själen. En plats där morgonkaffet avnjuts till tonerna av fågelkvitter. Eller där man samlas i goda vänners lag om omges av dofter och oändliga synintryck.

Trädgården är större än man kan ana då man passerar villan ute på gatan. Också gårdshuset från 1937 ser större ut då man betraktar det från annat håll än från gatan.

- Ännu före 1979 bars vattnet in till huset från bastubyggnaden, berättar Hanne. Men sedan byggde vi sanitetsutrymmen i anslutning till köket.

Hanne guidar runt oss i trädgården. Andra gäster kommer också med frågor. Mirjam Sundqvist frågar vilken sorts mull Hanne använder då blommorna är så praktfulla.

- Helt vanlig mull blandad med gödsel från häst, avslöjar Hanne.

Väntar på nypotatisen
Bakom karaktärsbyggnaden breder godsakerna ut sig. Hanne har själv planerat och byggt trädgårdslanden som vissa ställen ligger i olika avsatser. Förra året hade hon besök av en trädgårdstidning inför dåtida Renovera Ger Mera.

- De fäste stor uppmärksamhet vid min planering, säger hon inte utan stolthet i rösten.

Hon tillägger att hon är road av olika slags experiment i trädgården. Av en granne fick hon potatisar som hade börjat gro.

- För att bänkarna inte skulle se så tomma ut under LHH lade jag potatisarna i jorden 8 augusti och se så dom vuxit. Jag har förhoppningar om att få nypotatis ännu den här hösten.

Stolt kan Hanne Aromaa också vara över släktkrönikan som ligger inne i vardagsrummet. Den tjocka boken är fylld av berättelser, fotografier, teckningar, bilder och olika slags dokument från förr. Med prydlig handstil berättar Hanne i boken om släktens historia. En berättelse som till och med genom tiderna vunnit ett pris.

Muminfamiljens badhus
- När jag blev tillfrågad att vara med i det här evenemanget tyckte jag det var lite lustigt. Jag sa åt arrangörerna att jag renoverar ju ingenting. Men alla som besökt min gård har tyckt att huset är lite annorlunda och därmed har det sin charm.

Borta i ett hörn av trädgården står ett nybygge. Ett litet lusthus som barnen i släkten tycker påminner om Muminfamiljens badhus på bryggan.

Innan vi lämnar Villa Ekholm ska vi skriva namnet i gästboken.

- I fjol var det roligt att se varifrån alla gäster kom. Några hade rest ner hit ända från Rovaniemi. Alla kommer kanske inte ihåg att skriva namnet i boken, men lite koll på antalet gäster kan jag på det här sättet ha.

Husets historia
- Villa Ekholm har byggts i två olika skeden.

- Man antar att bygget av den västra flygeln där köket och kammaren finns har påbörjats redan 1888. Man har funnit tidningar av den årgången som fyllning på vinden.

- Den östra flygeln byggdes något senare för ryska badgäster. Ett större rum för herrskapet och ett mindre för tjänarinnan.

- Eftersom huset under alla år varit i samma släkts ägo har det inte gjorts några större ombyggnader eller reparationer utan man har endast reparerat det nödvändigaste.