Renovering i Isnäs historiska miljö

Publicerad

24.8.2010 kl. 14.47

Huset är över 100 år gammalt och byggdes ursprungligen för arbetarna på sågen. Det går lätt att tänka sig att miljön såg ungefär likadan ut då området upplevde sin guldålder. Här har inte mycket förändrats, förutom några vägskyltar och ett par hus som försvunnit under årens lopp. Annars verkar tiden har stått stilla. Under tapeterna hittar Yrjö Länsipuro fortfarande gamla tidningar.

– Många är från 1901 och 1902. Så vi har fått läsa nyheter från den tiden på sistone, säger Länsipuro.

Det är inte bara roliga detaljer från det förflutna, tidningsklippen kommer nämligen att få nytt liv i Länsipuros bostad.

– De väggar som har tidningar kvar ännu kommer vi inte att tapetsera alls, så det får bli så ursprungligt som möjligt. Stockarna kommer att förbli synliga, liksom tidningarna som ännu sitter fast i dem.

Det ursprungliga bevaras

Sidorna är rivna och det går bara att läsa fragment. Som ”..hvilken genom stora försäljelser beredt henne möjlighet att förv.. kunskaper, så att hon med ..skulle gagna sig själfv.” eller ”Före revolutio... krike en stra... dömdes till lifstids”. Gulnade fragmenterade bitar av text som förankrar huset i historien.

Länsipuros lägenhet är egentligen två hopslagna arbetarbostäder. Renoveringen har pågått sedan september, och det mesta gör Länsipuro själv, förutom de delar som kräver expertiskunskap, som el och våta utrymmen.

– Det första vi satte i ordning var badrummet. I början var det lite jobbigt att renovera när det var kallt och vi inte hade några faciliteter.

Taket i lägenheten är på många ställen färdigt målade i en sorts pärlblå, och de ursprungliga golven är slipade i två av de fyra rummen.

– Jag gick en kurs på arbis i Helsingfors för att lära mig sätta fönstren i skick. Det håller jag på med nu. Ett är klart och nu har jag 23 kvar, säger han och skrattar.

Tanken är nämligen att respektera huset och dess historia.

– Vi strävar till att hålla allting så ursprungligt som möjligt. Jag har ingen egentlig yrkeskunskap, men det går nog ändå. Jag har haft en träbåt, vilket gett en del kunskap.

Sonen Janne Länsipuoro bor i lägenheten bredvid med sin familj.

– De har det lite värre eftersom de bor i lägenheten samtidigt som de renoverar. Vi bor i Helsingfors och kommer hit för att renovera. På det viset har vi inte så bråttom.

Lite bråttom blir det ändå eftersom Länsipuro har anmält sitt hus till evenemanget Lovisa historiska hus.

– Vi strävar till att få två rum klara tills dess. Det kommer nog att lyckas, eftersom vi redan gjort grovjobbet där, som att slipa golv.

Han tittar omkring sig, och börjar skratta.

– Den där golvslipmaskinen är ju grym, det är som att köra en 1 000 kubiks motorcykel, säger Länsipuro och visar med händerna hur man kör.

Fritidsbostad och hem

För Yrjö Länsipuro och hans fru kommer lägenheten att bli en fritidsbostad, medan sonen Janne bor sin lägenhet året runt.

– För vår del är det spännande eftersom vi aldrig haft en sommarvilla. I stället har vi har alltid seglat på somrarna. Vi har kommit nästan varje sommar till Finland, oberoende av var vi bott bara för att segla.

Länsipuros har nämligen bott på en hel del olika ställen. Yrjös jobb har fört familjen till ställen som Moskva, Kuala Lumpur, Kina, USA och Hong Kong. Officiellt gick Yrjö i pension 2008, men fortsatte att jobba ända tills juli 2009.

– Jag ville träna upp min efterföljare på Utrikesministeriet. Den sista tiden har jag jobbat med frågor kring Internet Governance, som är lite svårt att översätta men handlar om ip-adresser som håller på att ta slut.

De frågorna känns ändå ganska avlägsna när han sitter på en bänk i Isnäs och skrapar färg från en 100 år gammal dörr. Han skrattar till vid frågan.

– Det är nog en helt annan värld. Det fantastiska är att man kan flytta sig så smärtfritt mellan de två olika världarna och rollerna.

Många och långa resor

En annan värld är också det konstanta resandet under barnens uppväxt, och nu bor familjen i samma byggnad i Isnäs historiska miljö.

– Kanske är det en sorts reaktion på att vara rotlös under en så lång tid. Vi reste runt under 20 år i olika länder med barnen. Janne har gått i skolan i Moskva, Kuala Lumpur och Hong Kong och jag trodde han skulle följa mig i spåren.

Men så gick det inte. Janne Länsipuro driver en biodynamisk odling och har blivit grön politiker.

– Det är nog mycket långt från min värld. Han ville hem till Finland, och det var en överraskning.

Gamla välbyggda hus

Nu är de grannar, i ett gammalt hus vid Isnäs såg. Huset är rött med vita knutar och det doftar fräscht av friskt trä inne i lägenheten.

– De kunde bygga hus för 100 år sedan. Allt är ännu helt och alla lister och dörrar är fantastiskt fint gjorda. De har fina detaljer och facetter. Träet i fönsterkarmarna till och med doftar ännu. Det är verkligt fint. Och tänk dig att det här bara varit arbetarbostäder.

Speciellt dörrarna får beröm av Länsipuro.

– Se här nu. De är fantastiskt detaljerade, säger han och visar på mönstret i dörren.

– Många lager av färg har gömt finesserna, med det är bara att skrapa bort.

Med sonen i grannlägenheten kommer huset kommer att bli ett sorts kommunalt boende.

– Kanske lite som en enda stor familj. Men vi har ju trots allt olika bostäder. Det goda är att vi kan hjälpa med Jannes barn. Det är fantastiskt. När man har egna barn är så jobbigt att man inte fattar att njuta av det. Men med barnbarn har man inte samma förpliktelser. Det är nog en delorsak till att vi alls flyttade hit.

Länsipuros hus går under namnet Pomola i Lovisa Historiska Hus.