Kuhlefelts villa renoveras med pietet och modernt tänkande

Uppdaterat

25.8.2010 kl. 14.10

Publicerad

24.8.2010 kl. 14.53

 Här har inte mycket blivit gjort de senaste åren, och det är en omfattande renovering som krävs för att återställa byggnaden till sin ursprungliga glans. Kalle Jalkanen är ansvarig för projektet.

– Det är för dyrt att bara restaurera huset. Ingen skulle ha råd att köpa det, speciellt med en så här stor tomt, säger han och tittar ut över den väl tilltagna gräsplätten.

Därför är tanken att “rädda huset”, som Jalkanen uttrycker det. För att göra det spjälker man upp tomten så att fem egnahemshus får plats på gårdsplanen och bildar ett bostadsaktiebolag. Tanken att sälja alla husen skilt för sig.

– För tillfället väntar vi på bygglov. Men på det här viset kan vi finansiera en mycket grundlig renovering av Kuhlefelts hus. De fem nybyggena blir låga så att villans fina utsikt inte blir lidande.

I vnllans historia ryms allt mellan landsförvisning, de finska jägarna i Tyskland och Urho Kekkonen. Det 250 kvadratmeter stora huset byggdes ursprungliga som sommarvilla åt Sucksdorff kring 1860, men det var Georg Kuhlefelt, Lovisas borgmästare kring sekelskiftet, som kom att ge huset sitt namn.

1949 övergick huset i familjen Nordströms ägo och genomgick en renovering 1950. Sextio år senare har bolaget Degerby Constructor påbörjat ett omfattande projekt för att villan återigen ska se ut som under sina glansdagar.

Själva arbetsprocessen har utomstående en möjlighet att ta en titt på under evenemanget Lovisa Historiska Hus eftersom villan är ett av evenemangets nya objekt.

Allt …nytt ut

Allt “nytt” kommer att rivas ut ur det gamla huset, och man är redan på god väg, huset är för tillfället ett tomt skal där stockarna syns. Med “nytt” syftar Jalkanen på allt som kommit in efter 1949.

– Varje årtionde hade sitt sätt att gömma problem och “renovera”, till exempel använde man ofta plastmattor, korkmattor och gips. Oftast skapar metoderna mera problem än de åtgärdar, vilket också är en orsak till att vi rivit ut precis allt. Vi försöker se till att det inte finns några fuktskador eller annat lömskt i huset.

Det var ett rätt så onödigt jobb eftersom man hittat få problem med fukt, förutom på ett par ställen i taket och i ett par hörn. Under arbetets gång har man hittat gamla tidningar från mitten på 1860-talet på väggarna, den senaste från 1867.

– Personligen skulle jag gärna se att de blir kvar som en del av inredningen. Men det beslutet fattar köparen, säger Jalkanen.
Toppmodernt …och historiskt

Resultatet kommer att bli en rätt så ovanlig blandning av gammalt och nytt. De fem nya egnahemshusen placeras runt en täckt simbassäng i mitten av tomten, medan Kuhlefelts hus ligger högst uppe, lite som kronan på verket. Tanken är att alla byggnader skall bli nästan helt självförsörjande i fråga om värme. Där kommer simbassängen att spela en central roll.

– Allt kretsar kring vattnet i bassängen. Tanken är att vi pumpar jordvärme till husen via bassängen. Vattnet lagrar och jämnar ut värmen. På sommaren använder vi samma system för att kyla ner husen. Det är egentligen inga nya idéer, det är bara ovanligt i så liten skala.

Som en del av systemet kommer det att finnas en vattenrutschbana. Inte heller den är enbart lyx, syftet är att kyla vattnet i bassängen.

– Men den fungerar också som vattenrutschbana där barnen kan åka, säger Jalkanen och ser nöjd ut.

Golvet fram

Huset har “ett antal rum”, som Jalkanen uttrycker det.

– Tja, här finns nog en hel del rum. Jag vet faktiskt inte exakt hur många, muttrar han och tar ett bloss på pipan.

Mera kanske inte behöver sägas om storleken eftersom det finns flera rum än man kan komma att behöva. Dessutom finns det 250 kvadratmeter till i källaren. Därför kommer huset att delas upp och kan komma att bli endera parhus eller egnahemshus.

– Det bestämmer köparen, säger Jalkanen.

Renoveringen av Kuhlefelts hus är redan i full gång, och allt återställs så nära ursprungsskicket som möjligt, men med moderna bekvämligheter. Färgen på ytterväggarna får en gulaktig ton som också varit vanlig i Lovisa.

– Vi vet att det var den ursprungliga färgen eftersom den låg underst. Här fanns sex lager färg, i olika nyanser.

I ett av rummen finns en jättelik öppen spis som man valt att lämna kvar.

– Jag skulle gissa att den är från 1930-talet. Det är också dörrarna, säger Jalkanen och pekar på en av de många dubbeldörrarna i huset. Fönstren kommer vi också att återanvända.

Nybyggen …ger huvudbry

Eftersom man kommer att bygga fem nya hus i närheten av den gamla villan har man också andra utmaningar.

– Det gäller att rita de nya husen så att de passar in; att de ser gamla ut men inte som kopior av historiska hus. Det skall märkas att de är nybyggen, men ändå passa in i miljön. Det är inte en lätt uppgift.

Varför man valt att visa upp villan i Lovisa Historiska Hus är enkel.

– Vi vill visa upp processen. I år får man se hur huset ser ut när det är halvfärdigt, nästa år visar vi hur det blev.

Kuhlefelts hus är nummer 1 i Lovisa Historiska Hus.

Här finns en artikel om byggnadens fascinerande historia.