Gamla brännvinstornet är ett konstnärshem

Publicerad

24.8.2010 kl. 14.37

Det finns bokstavligen tavlor överallt hos Nissinen. I stort sett varenda tom väggyta är täckt med ett konstverk av något slag, golvytorna också, eftersom flera tavlor står uppradade kring knutarna. De flesta är Nissinens egna verk.

– Här finns över 200 stycken. Jag slutade sälja mina tavlor för en tid sedan och numera ger jag bara bort dem. Men bara om någon jag känner ber riktigt snällt, säger Nissinen.

Den 81-årige Nissinen ser bra mycket yngre ut än han är till åren kommen, och till utseende påminner han om en blandning av en sjökapten och en konstnär. Han plockar upp en tavla föreställande en ung man med en muskelprydd övre kropp.

– Ungefär så här såg jag ut i mina yngre dagar, allt arbete på åkern gjorde gott. I dag kan jag inte sporta mera och den här börjar växa allt mera, säger han och klappar sig på magen medan han skrattar.

Världens minsta lönnkrog

Nere i den första av de fyra våningarna finns, om inte världens minsta lönnkrog, åtminstone Lovisas minsta. Kahden jakkaran kapakka heter den, också om där för tillfället finns tre barstolar. Dessutom händer här ingenting olagligt.

– Jag skulle gärna servera starksprit om jag fick lov. Men det får jag inte så nu ger jag bara lite cider om någon vill ha.
Huset har en alkoholdränkt historia, det var ursprungligen ett alkoholdestilleri, där tornet innehöll kopparrören som forslade alkoholångorna.

Själva fabriken tillverkade drygt 150 000 liter brännvin per år.

– De såldes dessutom bara i två liters flaskor, så du fick inte dricka om du bara hade råd med mindre. Själv har jag heller ingenting emot att ta en liten jävel ibland.

Huset har varit i Nissinens ägo i knappt 20 år. Det var 1991 som han bytte till sig huset efter att ha sett en annons.

– Den förra ägaren, en präst, ville byta huset mot en sommarbostad. Jag råkade ha ett fint ställe som de tyckte om och så blev bytet av.

Dessvärre hamnade jag betala skatt eftersom sommarstugan var en andra bostad. Mycket skatt, nu när jag tänker efter.

Tulltjänsteman

Nissinen jobbade ursprungligen som tulltjänsteman. Det var först i 45-års åldern som han kom in på konstnärsbanan.

– Efter inrådan av en väninna sökte jag in till Ateneum, nuvarande konstakademin. Av de 500 sökande tog de in 50 stycken, däribland mig.
Sedan dess har det blivit ett och annat konstverk också om han målade redan innan det. Även om motiven varierar stort, har han en förkärlek för nakna damer.

– Jag är en så kallad bröst- och rumpkonstnär, säger han och skrattar.

En del tavlor är i blyerts, en del i akryl, en utskuren ur trä, och så vidare. Han pekar på en tavla som visar en naken dam på stranden vid ett solparasoll och ett litet bord med en vinflaska.

– Den målade jag i frankrike, det var posteljonsdamen som gärna ställde upp på en bild. Vi bjöd också på lite vin, flaskan syns där på bordet. Jag och min kompis reste runt i Normandie i ett par månader, och damerna var mycket villiga att agera modell.

Så skrattar han till igen.

– Fast det hettade lite till ibland. Det kom en del arga män dit som påpekade att det var deras fruar eller systrar som jag målade av. Men folk var sist och slutligen väldigt nyfikna på oss och hämtade vin och mat och frågade snällt om de fick se på våra tavlor.

Ovanför posteljonsdamen finns en mycket färggrann tavla av en fransk by.

– Det där är min favorittavla. Så där vill jag måla allting, det är ren expressionism, stilen som jag alltid strävar till att måla enligt. Över lag är Frankrike min hobby, jag reser dit vartannat år.

Porrskådis bland alstren

Bland tavlorna finns också en tavla som porträtterar den italienska politikern Ilona Staller. Hon var också känd som porrskådespelaren Cicciolina, men lyckades ta sig in i Italienska parlamentet. Hon besökte Finland för ett antal år sedan, något kvällstidningarna noterade, precis som Nissinen gjorde. Han visar några urklipp från kvällstidningarna som han satt bakom tavlan som visar henne naken i ett rum. Sedan visar han tavlan igen och får en lite finurlig min.

– Jag berättar ogärna in på hur jag kom mig för att måla henne naken. Men så blev det, säger han och sätter tavlan åt sidan.

För några år sedan kom en grupp på 20 damer från Tessjö på besök i Nissinens hem. De tittade alla storögt på alla nakna kvinnor som prydde väggarna.

– Till sist frågade en av dem om jag faktiskt sett alla de där kvinnorna utan kläder. Jag svarade det har jag nog gjort. Hon funderade lite och sade till sist att jag i så fall haft en bra utsikt. Men det är faktiskt inte är särskilt svårt att få kvinnor att ställa upp på bild. Det viktiga är att de litar på en.

Nissinen säger sig ha mycket att tacka målandet för.

– Tiden på Ateneum var den bästa i mitt liv. Jag hade bra studiekompisar och lärde mig mycket. Och själva målandet har lett till en hel del äventyr och har gett mig massor med intressanta upplevelser. Jag har haft ett mycket bra liv.
Gamla brännvinstornet är nummer 11 i Lovisa Historiska Hus.

Arbetsrummet finns i toppen på tornet.
Foto: Max Nyberg

Till vänster tuschteckningen, till höger träversionen.

– Den här tecknade jag på stranden i hemlighet. Jag blev fast när de undrade varför jag stirrade. När de såg teckningen förstod de, säger Nissinen.

Foto: Max Nyberg

Cicciolina, porrskådisen som senare kom in i italienska parlamentet. Hur Nissinen kommit åt att måla av henne kan han inte berätta.
Foto: Max Nyberg