Hoppets stjärnas gåvor är väntade

Uppdaterat

16.12.2011 kl. 21.00

Publicerad

16.12.2011 kl. 21.00

Tysta men leende barn öppnar sitt paket och ögonen strålar. Inne i den miserabla kojan lyser bara en lampa, i övrigt är det skumt.
På spisen står en stor kastrull med potatis. Familjen svälter inte, den egna trädgården ger förnödenheter, potatis, kål, pumpa, rotfrukter, äpplen och bär. Längs med väggarna står fulla glasburkar med skörden och väntar på en lång vinter.
Fukt rinner längs med fönster och luften inomhus skvallrar om mögel. Men i många boningar är det städat och pyntat, julglitter har plockats fram och väggarna är täckta med barnens konstverk.

Pionjärer inom socialpolitik
Vi åker på landsbygden runt staden Balvi med paketbilen fullproppad med Hoppets stjärnas matlådor. I lådan finns basvaror som grötflingor, pasta, kaffe, mjöl och lite julgodis. Då Liana Velka bär in paketet möts hon oftast av gamla bekanta. Hon har gjort den här rundresan i många år tillsammans med sin man Ivars. De är Hoppets stjärnas lokala kontaktpersoner och båda är legender i Lettland. De har bland annat skapat ett brett nätverk för att stöda familjer med utvecklingsstörda barn.
Tidigare fick familjerna inga stöd och i värsta fall var barnen inspärrade i institutioner, övergivna av sina familjer.

Familjetraditionen är svag
Ilze Andze som jobbar på regionens kriscenter och Liana säger, att många av dagens familjeproblem bottnar i Sovjetsamhällets sätt att se på det privata.
– Familjen var inget, samhället var allt. Man lärde sig inte att ta hand om barnen, att sköta familjen för det var statens ansvar. Det är fortfarande många som inte kan och vet hur man sköter barn och familj.
Och fortfarande är det vanligt med skolor som drivs som institution.
– Barnen kommer hem bara till helger och veckoslut. Det finns ofta inga andra möjligheter eftersom familjerna inte har råd att hålla barnen hemma och betala för skjuts till skolan.
Arbetslösheten är hög på landsbygden och stöden små. Många gånger är det pensionen som mor- eller farföräldrar får som är den enda stadiga inkomsten.

Julpaket öppnas med försiktighet
Liana bär igen in en låda till en mor med tre barn hemma och två i skola. Barnen är här - precis som i alla de andra familjer vi besökt - prydliga, men mycket tysta och blyga. De tar emot sitt paket, men öppnar det först efter flera uppmaningar. Det är försiktiga fingrar som petar på tejpen, pappret får inte gå sönder. Reaktionerna är återhållsamma och endast en gång brister en pojke ut i glädjetjut.
– En robot, en robot, hurra!
Hoppets stjärna har samlat in hjälp från olika håll och i Östnyland fick man ihop en mängd leksaker och paket. Många har velat vara med och arrangörerna med Lappträsk församling i spetsen, tackar för allt stöd. Hjälpen går fram.